- Project Runeberg -  Bidrag till Kännedom af Finlands Natur och Folk, utgifna af Finska Vetenskaps-Societeten / Tjugondeandra Häftet /
5

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5

med ömhet af modren; efter några dagar kunna de redan
flyga korta stycken och från spädaste ålder förstå de att
vid annalkande fara ögonblickligen dölja sig på marken, så
att man vanligen förgäfves söker efter dem, ehuru man just
varit nära att trampa på dem; på den lika färgade marken
har man nemligen svårt att upptäcka de brunfläckiga
dunungarne. Sedan honorna om våren eller i början af
sommaren begynt rufva sina ägg, ströfva hanarne allena
omkring ända till hösten, då de åter sälla sig till familjen.
Under denna tid hafva de förrättat sin ruggning och på
hufvudet och öfre delen af halsen burit en från vinterdrägten
skild sommardrägt, hvilken äfven honorna anlägga och en
kort tid bära. De nya fjädrarne för vinterdrägten
framkomma på hösten och utvexa långsamt på halsen hos de
gamla foglarne, så att de vanligen ännu före medlet af
november icke äro fullt utbildade hos orrar och tjädrar. Äfven
klorna undergå hos flere arter, vanligen hos begge könen,
en förändring, hvarom närmare meddelas under riporna.

Skogshönsen, eller skogs foglarne, såsom de hos oss
oftast kallas, tycka mycket om att såsom ofvan nämndes
bada sig i sand, mull, multnadt träpulver och dylikt, eller
om vintern i snön och öfverhölja sig dermed, arbetande med
fötter och vingar. Om de skola trifvas väl i fångenskapen
böra de äfven få tillfälle härtill; torr sand är för ändamålet
det lämpligaste. Då de fullkomligt ostörda söka sin föda
på marken, utmärker sig deras kroppsform genom mycket
hvälfd rygg, nedhängande stjert och indragen hals;
uppskrämda löpa de undan med framåt sträckt hals och något
upplyft stjert. Detta gäller äfven om riporna och
rapphönsen, som dessutom hafva egenheten att bära äfven
vingpennorna öfverskylda af bakryggens fjädrar, då deremot hos
skogsfoglarne blott den öfriga delen af vingen är till större

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:45:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bkfnf/22/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free