Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
skog bevuxna betesmarker. Den saknas dock alldeles på
Åland (Bergstr.). I sydvestra kustlandet förekommer den
sparsamt (J. J. Mæxm.) och likaså något inåt landet: J. v.
Wright fann den blott en enda gång under dc år han var
bosatt i Uskela. Uppå holmarne i nyländska skärgården
anträffas blott enstaka exemplar, men på fasta landet
häckar den ehuru sällsynt redan i omgifningarne af Helsingfors
och Borgå (Aschan). I Tammela är den allmän (E. J.
Bonsd.) och likaså i alla inre delar af landet, äfven uppå
insjöholmarne. Också längs vestra kusten synes den finnas
blott till mindre antal åtminstone i Björneborgstrakten
(Grön-feldt); Alcenius upptager den för Wasa—G:la Karleby trakten.
Uti nordliga delarne förekommer den öfverallt på lämpliga
ställen, så långt upp på fjellsidorna som björken och videt
sträcka sig — ända ut till ishafskusten (Schrad.) och på
lappska halfön (Midcl., Shlbg).
Dalripans lektid infaller i maj månad och begge könen
följas ständigt åt. Till sitt lefnadssätt visar den deruti en
olikhet från sin samslägting fjellripan, att den någon gång
anträffas sittande i träd för att förtära björkknopp.
Uti Sv. jäg. förb. tidskrift år 1869 meddelar J. B. Barth
en omständligare redogörelse för denna arts lefnadssätt och
jagten på densamma.
Anm. I Storbrittanien förekommer en ganska anmärkningsvärd
geografisk ras af dalripan, benämnd Lagopus scoticus Briss., Skotsk ripa
eller moripa, hvilken här en brunspräcklig drägt äfven om vintern,
samt har bruna vingpennor; några författare upptaga den såsom
en skild art, ja den har till och mecl förut blifvit förd till ett skildt
slägte, men anses numera af de fleste såsom en af det tempererade
klimatet beroende lokal form af vår dalripa. Utg. skulle för sin del
vilja tyda denna form sålunda, att då vår ripa lefver i ett klimat
der vintern är öfvervägande, komma äfven de stora vingpennorna,
som blott en gång om året vexlas, att tillhöra den typiska hvita
vinterdrägten; i Skotland åter får ripan alls ingen hvit drägt till
den korta vintern och vingpennorna höra till den typiskt bruna upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
