- Project Runeberg -  Bidrag till Kännedom af Finlands Natur och Folk, utgifna af Finska Vetenskaps-Societeten / Tjugondeandra Häftet /
65

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

65

delad hud; klorna breda, nästan som naglar, inunder
urgröpta, afrundade och med skarpkantade spetsar.
Vingarne stora, något hvälfda, med breda styfva pennor;
handpennorna på midten urringade i utfanet; den
första kortare än den andra, denna och den tredje längst.
Stjerten något kort, afrundad och bestående af omkring
20 pennor.

Kroppen är tung och fjäderklädnaden fast, samt tätt
åtliggande. Hanen skiljes från honan genom betydligare
storlek och hvarjehanda fjäderprydnader på hufvud och hals.
De unga likna modren under första året, men hanarne
utmärka sig redan inom det andra genom sin storlek, ehuru
de först såsom två års gamla äro fullt utbildade. De rugga
endast en gång om året.

Trapparne bebo stora öppna fält, i såväl odlade som
ödsliga trakter af gamla verlden; de hysa en naturlig
motvilja mot skogar och buskmark. Mycket försigtiga undfly
de menniskan redan på betydligt afstånd, särdeles på orter
der de förföljas. Flyttfoglar äro de icke, men stryka dock
omkring höstetid, sedan de samlats i stora skaror; den öfriga
delen af året lefva de i mindre flockar eller ensamma.
Deras gång är afmätt och långsam, men då omständigheterna
fordra kunna de springa mycket snabbt. Flygten är trög,
men de icke allenast uppflyga med lätthet från marken, utan
kunna äfven stundom hålla ut dermed miltal och flyga högt,
samt med mindre ansträngning, mera uthållande och bättre,
än skogs- och fälthönsen. — Hela deras lefnadssätt står
midt emellan hönsens och brockfoglarnes. De föda sig af
örter, frön och insekter, samt gå nästan aldrig till vatten,
utan bada sig i sand och mull. De uppgifvas lefva i
inskränkt polygami, d. ä. de unga hanarne hafva vanligen blott
en hona, de gamla stundom flera, men få dock ofta åtnöja

5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:45:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bkfnf/22/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free