- Project Runeberg -  Bidrag till Kännedom af Finlands Natur och Folk, utgifna af Finska Vetenskaps-Societeten / Tjugondeandra Häftet /
85

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

85

kroppen ofvan tätt fläckig med svart och grått; näbben
närmast roten, och benen gulaktiga. F. M.

Ungdrägten liknar mindre strandpiparens, men skiljes
genom storleken, en i allmänhet renare färgteckning,
svartaktig, vid roten mer eller mindre ljus näbb, samt
rödaktigt ljusgula ben. Bandet vid näbbroten, på tyglarne, under
ögonen och ut på Örontrakten är gråbrunt med ljusa
fjäderkanter på tyglarne; pannan, en båge under ögonen, ett band
ofvanom dem, samt halsringen gråhvita, hela öfre delen af
hufvudet, ryggen och skuldrorna, vingtäckarne, de inre
vingpennorna, samt stjerttäckarne gråbruna med rostgråa, baktill
nästan rostfärgade fjäderkanter; bröstgördeln mörkgrå, med
ljusare fjäderkanter; hakan och underlifvet rent hvita;
vingarne i öfrigt såsom hos gamla fogeln. F. M.

Större strandpiparen, eller strandrullingen såsom senare
svenske författare benämna arten, har en ganska vidsträckt
utbredning uti den nordliga delen af gamla verlden. Den
förekommer vid alla hafskuster från Grönland, Spetsbergen
och Taimyrlandet, samt går i Europa ända till Kanalen;
endast i nordligare delar af kontinenten häckar den vid de
inre vattendragen, sydligare blott vid vissa större insjöar *)
— Arten flyttar från Europa merendels längs hafskusterna
vester- och söderut, öfvervintrat redan från och med
Frankrikes kuster och vestra Medelhafvet. Från Sibirien kommer
den att öfvervintra vid Svarta, Kaspiska och östra
Medelhafvet och i Egypten; längs Afrikas begge kuster går den
långt nedåt; likaså kommer den till Indien och flyttar utmed

*) Att clöraa af Yarrell och Nilsson vore arten i England och
Skandinavien lika mycket en inlandsfogel som kustbo, hvilket icke är
fallet uti Finland; Sundevall framställer likväl förhållandet såsom vore
kläckställena vid insjöarne att anse som undantagsfall också i södra
Sverige.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:45:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bkfnf/22/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free