Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Ung liane i första fjäderdrägten (d. 24 juli). Alla gråa fjädrar på
öfversidan försedda med rostgula ränder; spetsarne på skulderfjädrarne
samt de långa bakre vingtäckarne tecknade med svarta zickzacklinier.
De två svarta längdbanden på skuldrorna äro mindre än bos de gamla
eller utgöras blott af bakom hvarandra liggande fläckar. Stjerten otydligt
bandad eller spräcklig, med rostgul, svartbandad spets. Undersidan
smutsigt hvit, halsen och bröstet med mörka streck. Näbben mörkt
olivbrun, underkäken vid basen gul; benen smutsigt citrongula, iris
gråbrun ; i öfrigt såsom de gamla. Meves.
Den unga honan är något större och saknar zickzacklinierna på
bakre vingtäckarne.
Dimdrägtens färgteckning liknar drillsnäppans. Öfversidan
grönaktigt rostgrå. fint melerad; ett streck genom ögat, ett smalt sådant
från pannan öfver hjessan, ett bredare öfver ryggen samt en fläck på
höften svarta; pannan gulaktig, undersidan hvit. De främre tårna
förenade vid roten genom en stor spännhud. Meves.
Denna obetydliga lilla långnäbba förekommer talrikt uti Sibirien
och norra delen af Europeiska Kyssland; österut går den ända till
Ochotska hafvet och Amurlandet, vesterut till och med Dwina, Suchona
och Wologda samt Onega floddalarne. — Flyttningarne torde ske utmed
floderna, hvarigenom arten kommer till södra Ryssland och östra Afrika,
der den anträffats ända i Damaralandet och Port Natal; den öfvervintrar
äfven i Kina, Indien och Australien. — Ibland har något exemplar
flyttat vilse till Tyskland, Holland, Frankrike eller Italien.
Inom vårt område eller Skandinavien är den ännu icke någonsin
funnen, men den förekommer talrikt nog straxt ytter om detsamma längs
Dvinafloden ända upp till Archangel och derutanför på några kala och
sandiga halföar (Hofmansegg och BenckeJ, samt längs Onegafloden vid
Birythewa (Meves). — I Östersjöprovinserna är den funnen blott ett par
gånger under flyttning: om senhösten 1884 i Livland och i maj 1871 vid
Dorpat (enl. medd. af Russow). Måhända kan den anträffas också hos
oss i de sydöstra delarne i maj eller september. Då den ej flyttar
regelbundet öfver Östersjöprovinserna är det föga troligt, att den skulle
häcka vid vattendragen i våra ostligaste trakter.
Den uppehåller sig på sandiga, flacka flodstränder bevuxna med
pilbuskar och vistas gerna i sällskap med Totanus hypoleucus, med hvilken
hon i flygt, åtbörder och läte har mycken likhet. Då man nalkas stället
der den har sina ungar, blir den ängslig och beger sig icke på flykten
utan beter sig ungefär såsom Tot. glareola.
Ehuru denna art är fremmande för vår fauna har utg. velat
afhandla denna art något omständligt för att derigenom lemna en ledning
till artens möjliga upptäckande hos oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
