- Project Runeberg -  Bidrag till Kännedom af Finlands Natur och Folk, utgifna af Finska Vetenskaps-Societeten / Tjugondeandra Häftet /
235

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’235

och intressant jagt för stående hund, hvarvid ofta af en enda
jägare 50 à 60 par om dagen nedläggas. Det höga pris
hvartill fogeln i början af sträcktiden betingar sig i
Petersburg, uppgående ända till en rubel silfv. paret, har lockat
ganska inånga af Sakkola sockens allmoge att gripa till
bössan och bland dem skapat flere utmärkta och skickliga
skyttar. Till dessa jagter, som vid passande frostfri väderlek
räcka en eller par veckor, infinna sig vanligtvis äfven talrika
jägare från Petersburg och närliggande orter. Bland de
bästa „tuppeli-h.M var året 1867, då många tusendetal
fälldes; på de senaste åren har jagten varit mera dålig utom
år 1870, då åter riklig tillgång fanns under varm och
gynnsam väderlek en längre tid."

Företrädesvis uppehåller sig dubbla beckasinen på våta,
öppna ängar, med omvexlande torra platser; den synes i
allmänhet mindre än de närstående arterna vara beroende af
vatten, men besöker likvisst äfven stränderna af åar, bäckar
m. m. under morgon och aftonskymningarne. Den flyger
mindre skarpt än horsgöken och skiljes derunder från
densamma genom sin mera plumpt byggda kropp, äfvensom
derigenom, att den åstadkommer ett eget dån med vingarne,
då den anstränger sig till skarp flygt vid första
uppflygandet låter den ibland höra ett kort bäd, bäd, bäd, men under
den till hög grad af extas drifna leken om våren har den
ett alldeles egendomligt läte. Under lifliga åtbörder skola
foglarne då stå uti en der och hvar afbruten linie, medan de
emellanåt uppflyga och efter en liten kretsformig utflygt
återkomma samt gifva ett fint hvisslande ljud, åtföljdt af ett
knäppande med näbbarne; lätet återgifves med ett upprepadt
dy dy di dytteraraci. De äro derunder mycket litet skygga,
men sällskapliga, ehuru de eljest mest hålla sig för sig sjelfva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:45:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bkfnf/22/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free