Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’271
annat ihåligt, svagare läte jemte det förra: gååmt, gååmt,
gååmt, liknande bullret af en på afstånd hörd sörpmaskin
eller linbråka. Härunder har man så småningom kommit
fogeln in på lifvet, men han låter alls icke genera sig det
ringaste, utan fortfar att musicera, väl vetande, att det höga
och täta gräset alltför väl döljer honom. Ehuru man nu
befinner sig på några alnars afstånd, kan han ej upptäckas,
hvarföre man sakta går ännu ett steg; då tiger han
ändteligen och beger sig framåt, hvilket mycket väl kan ses af
gräsets rörelse (det bör vid tillfället vara lugnt). Stannar
man, så stannar fogeln äfven och är snart åter färdig med
koncerten. Otåligt springer man fram för att få honom att
flyga upp, men omöjligt, intet synes eller höres; man står
stilla en stund och snart stämmer musikern åter upp, men
på sidan om en eller bakom ryggen. Man skjuter
naturligtvis slutligen sigtande mot gräsrötterna, på det ställe, der
man sett gräset röras, men icke heller detta ljudeliga
tillkännagifvande af vår närvaro förmår rubba hans sinneslugn.
Deremot synes ett slag med en åre eller stör i gräset vara
ett kraftigare argument och nu tyckes han förstå hvad hans
frid tillhörer, ty han tiger som muren. Stundom kan man
få fogeln ut från det höga gräset till ett glesare bevuxet
ställe, men då trycker han sig och går ej upp förr än man
håller på att trampa på honom och då sker det med
språngmarsch, ungefär såsom då sjöfogelungarne springa på land
uti gräset. Så kan man få uppoffra en natt bland högt
starrgräs och fräken på en så sank mark, att man stundom
sjunker ned till knäet, utan att man lyckas få fogeln att
taga till vingarne och man återvänder från expeditionen utan
annat förvärf än vattnet i stöflarne. Detta år 1870. Då
fogeln följande år åter infann sig på samma lokal, föll det
mig in att begagna en metod, som på vissa trakter lärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
