Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
Knipan har en ganska vidsträckt utbredning i norra
delen af gamla verlden. Den kläcker nemligen i stort antal
på Skandinaviska halfön ungefär till 62:dra breddgraden,
äfvensom i Finland; sydligare häckar den här och der ända
nedåt Skåne, i Danmark, Östersjöprovinserna och på något
ställe ännu i nordöstra Tyskland; vidare är den allmän i
norra och mellersta Ryssland samt Sibirien ända till
Oceanen, men besöker likväl ej ishafskusterna och den arktiska,
skoglösa delen. — Den kalla årstiden utbreder den sig och
vistas uti nästan hela mellersta samt ännu i södra Europa,
till största antal hållande sig längs hafskuster; redan i södra
Norge stannar den qvar öfver vintern vid kusterna och större
insjöar, som icke tillfrysa. — På Grönland och Island
företrädes arten af en egen lokalform (F. islandica) och i
Nord-Amerika har en mycket närstående form (F. americana Bp.)
en likartad utbredning, som vår art.
Vårt land har just samma utsträckning i norr och söder
som knipans egentliga häckningsbälte. Det vore ändamålslöst
att här anföra de meddelade detaljuppgifterna från områdets
olika delar, då arten nästan öfverallt förekommer allmänt
och talrikt samt på de få ställen der den säges finnas mindre
allmänt, somliga år likväl finnes ymnigare. I skoglösa trakter
af skärgården, såsom Kökar kapell, skall den dock icke finnas
om sommaren. — Mot norden har arten en
anmärkningsvärd gräns. W. v. Wright ansåg år 1832 dess egentliga
kläckningsorter ej gå högre upp än till 67° 20’, men
åtminstone år 1867 var arten allmän i Muonio och anträffades i
Enontekis så långt barrskogen sträckte sig längs elfven (till
Maunu). Uti norra lappmarken går den, likasom
barrskogen högre upp mot norr och är i Enare allmän (Malm).
Nordligare borde den, enligt förhållandet på andra
ishafs-kuster småningom upphöra, men just här möta vi åter artens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
