- Project Runeberg -  Bidrag till Kännedom af Finlands Natur och Folk, utgifna af Finska Vetenskaps-Societeten / Tjugondeandra Häftet /
532

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

532

ledning till den sägen, att de ej lära sig flyga förr, än de
få bita is; ibland skall det inträffa, att någon unge ännu
vid isläggningen ej kan flyga, utan blir qvar och fryser in.
Också J. v. Wright omtalar, att han i Savolaks träffat ungar,
hvilka ej kunnat flyga ännu i september; detta torde likvisst
ej vara det normala, utan lära dessa hafva hört till någon
i följd af alltför stark äggning sentida kull, eller fördröjts
af någon annan anledning.

En af de mest anmärkningsvärda egendomligheter i
denna fogels lefnadssätt är dess sätt att anställa en ordnad
jagt efter fiskyngel vid grundare insjöstränder. En hel svärm
foglar bildar dervid en linie utanför stranden och simmar
sakta emot densamma, medan de då och då slå med
vingarne mot vattenytan och dyka nedåt botten; den härigenom
uppskrämda småfisken drifves emot den grunda stranden,
omslutes snart allt tätare af den lefvande noten och blir
slutligen ett lätt rof för fogelsvärmen, hvilken derefter ånyo
upprepar sin notdrägt. Denne glupske fiskare *) åstadkommer
sålunda stor skada på fiskynglet.

„Såväl denna som följande art väljer till
häcknings-plats sådana insjöar, som hafva sand- eller stenbotten. Dy
och gräsbotten synes han undvika, kanske derföre att de i
anseende till vattnets mindre klarhet icke äro så lämpliga
för fogelns fiskerier. Jag har aldrig sett dessa foglar drifva
på dybottnar, och i skogsträsk med sådan grund ser man
dem högst sällan, äfven om sådana sjöar ligga i granskapet
af deras vanliga vistelseort och äro mera fiskrika än dessa".
(Ur V. Falcks anteckningar). — Emedan skrakarne oerhördt

*) Hr kapten Holmström skjöt d. 10 febr. 1848 vid Rönnskär nära
Helsingfors en ung bane, hvilken i sin strupe hade några fingerlånga
abborrar, saint två st. qvarterslånga stenlakar och eu öfver qvarterslång
abborre i kräfvan. (M. v. Wrights anteckn.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:45:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bkfnf/22/0560.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free