- Project Runeberg -  Bidrag till Kännedom af Finlands Natur och Folk, utgifna af Finska Vetenskaps-Societeten / Tjugondeandra Häftet /
540

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

540

finnes i mellersta Ryssland temligen högt upp mot norden
och i södra Sibirien ända till oceanen; äfven i norra
Amerika är arten utbredd. — Sina flyttningståg gör denna art
till största delen utefter hafskusterna, men då den
öfver-vintrar redan der vattnen förbli isfria, omkring
Skandinaviens norra, vestra och södra kuster, så kommer fogeln i mängd
blott till södra delarne af Öster- och Nordsjön, samt till
nordvestra Europas kuster; ett fåtal, mest yngre gå genom
Europas inre ända till Medelhafvets vattensystem; arten
öf-vervintrar äfven i Tatariet, södra Sibirien och Japan samt
flyttar i Amerika till de tempererade delarne.

Nästan öfverallt inom vårt område förekommer prackan
ganska allmänt från vestkusten till Onega och från finska
viken ända upp till närheten af ishafskusten. Då uppgifterna
från nästan alla ställen lyda enstämmigt vore det utan
ändamål att uppräkna enskilda lokaler; likvisst anser Aschan,
att arten finnes vida sparsammare uti det inre af landet än
i skärgårdarne och enl. hr Lydén finnes den uti Hvittis
ganska sällsynt. — Mot norden torde den dock hafva en
bestämd gräns, ehuru denna faller så nära kusten, att man ännu ej
kan uppdraga den med visshet. I Enontekis går arten längs
Muonio elf ända till dess källor i fjelltrakterna, således högt
upp i vide- och björkregionerna (Sbg & Pn); Mcdm fann den
vara ganska allmän i Enare så långt tallskog växte, men
äfven förekomma längs vattendragen ännu nordligare, till
Pasvik elfvens mynning (70° n. br.); Schrader intygar också,
att den häckar vid fjordarne och floderna. Vid lappska
halföns södra och östra kuster funno Sahlberg och
Malmberg den likaledes. (Deremot fann Middendorf icke fogeln
under sin färd omkring halfön och Lilljeborg förbigår den
också med tystnad; det är således möjligt, att den icke
mer häckar på norra kusten af halfön, der några anmärk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:45:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bkfnf/22/0568.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free