Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584
a) L. argentatus fmed var. cachinnans). b) L.
c an us.
111. (Dominicanus Bruch). Manteln hos gamla
svartgrå; handp. hos yngre svarta, hos äldre med hvita
spetsar:
a) L. marinu s. b) L. fuscus.
B. Ris sa. Medelstor. Näbben kortare, stark och mindre
sammantryckt; baktån rudimentär (hos alla andra
tydligt utvecklad); stjerten tvär, hos yngre svagt urringad
(hos de andra alltid tvär). L. tridactylus.
C. Pagophila. Medelstor. Näbben kort, stark, icke
sammantryckt; tarserna särdeles korta, simhuden mellan tårna
uwingad (ej hos de andra). L. eburneus.
D. Chroicocephalus. Medelstora eller små arter.
Näbben spenslig och tunn, föga krökt i spetsen; baktån liten;
hufvudet om sommaren med en svartaktig hufva (hos
alla andra hvitt). L. ridibundus och L. minutus.
Holmgren (Skand. foglar, s. 968) föreslår att indela den afdelning,
sora omfattar de tre förstnämnda underslägtena uti tvenne grupper:
måsar, hos hvilka näbben är mindre grof (dess största höjd framom
näsborrarne är mindre än afståndet från näsborrarnes frambrädd till
underkäkens spets), och trutar, med grof och stark näbb (samma afstånd
äro lika stora). — Utg. har ej kunnat antaga denna uppställning,
emedan den angifna karakteren endast utgör en värdemätare på grofheten
hos de resp. foglarnes kroppsbyggnad och sålunda tagen som
hufvud-grund för indelningen, icke komme att åtskilja naturliga grupper utan
endast arter, som i fullvuxet tillstånd äro inbördes nära beslägtade.
Ofvan meddelade uppställning låter grupperna följa i samma
ordningsföljd (Dom., Lar., Leucus), som individernas ålders drägter med afseende
å den svarta färgens utbredning på handpennorna. Inom de två
förstnämnda är den mer utbredd hos unga än hos gamla. Leucus har deraf
qvar ej annat än ett spår i ungdrägten. Af de båda underslägtena
Rissa och Pag. ansluter sig i samma hänseende det förra närmast till
Lar. det senare till Dorn- bland våra arter. Underslägtet Chroic. är mest
afskildt för sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
