Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
679
men hafva näbben endast hälften så hög och utan några
tvärfåror eller hvitt tvärband. F. M.
Dundrägt. Hufvudet, halsen och underlifvet gråhvita,
ryggen svart, vingarne gråhvita; en späd unge har dunet på
ryggen försedt med rostgråa spetsar. Meves.
Tordmulen häckar vid Ishafvet, fåtaligt vid Sibirien,
men talrikare vid de europeiska kusterna ända till och med
Norges vestkust och ställvis i England; derjemte kläcker den
i norra delen af baltiska innanhafvet, nemligen vid Bottniska
och finska vikarne samt nordliga Östersjön. — Den flyttal
temligen korta sträckor och öfvervintrar vid södra Östersjön,
Nordsjön och Norska kusten samt passerar regelbundet
kanalen; sällan flyttar den ända till spanska kusten och
kommer vilse inåt kontinenten.
Arten förekommer vid alla hafskuster af vårt område,
i största mängd vid de norra, till mindre antal vid de södra
och vestra, likväl talrikt i sydvestra skärgården. — Malm
och Schrader funno den allmänt på fogelbergen, Lilljeborg
likaså vid Schuretskaja; anmärkningsvärdt nog fann
Middendorf arten ej mer vid halföns kuster. Vid Hvita hafvet
förekommer arten redan enligt Pallas, samt senare enligt
Sahlberg och Malmberg längs halföns kust, och ymnigt i
skärgården vid Kem på vestkusten enligt mag. M. Brenner. Det
är hittills icke bekant, att arten skulle anträffats
vilsekommen inåt lappmarken. — Vid vestkusten förekommer
den enligt fiskares berättelser ända till nordligaste delen af
bottniska viken och ägg hafva erhållits från Ijo (Br. Nyl.).
Alcenius meddelar, att arten finnes i yttersta skären vid
Jakobstad; i Wasa yttersta skärgård förekommer den talrikare
blott på vissa ställen, nemligen ymnigt på Walsöarne enl.
Boden och i mängd på Petsgrundet emellan Walsöarne och
Björkö, hvarest Alcenius vid ett besök d. 26 juli 1873 fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
