Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
länge man ansåg ljuset och värmet såsom tvenne särskilda
kroppar, den Gadolinaka modifikationen af Lavoisiers lara en
förändring till det bättre, i det att härigenom en klarare
insigt vanns om orsaken till eldfenomenets uppkomst Både
Kopp*) och Berzelius**) hafva likväl såsom upphofsman till
denna teori angifvit Oren och icke med ett ord omnämt
Gadolin, ehuru Oren först i medlet af 1790-talet antog
densamma och han vid den tidpunkt, då Gadolin publicerade sin
ifrågavarande uppsats, på allt sätt sökte kullkasta Lavoisiers
lära och rädda den äldre uppfattningen af flogiston.
Denna sin förbränningsteori utvecklar Gadolin vidare
i några senare utgifna afhandlingar* Sålunda tillämpar han
den på förklaringen af krutets förmåga att i lufttomt rum
fatta eld***). Hvarifrån kommer det ljus, som härvid
utvecklas? frågar han. Icke ur salpetern, det antaga ej ens
anti-flogistikerna. Således måste ljus-ämnet finnas i de bränbara
kropparna som der ingå (kolet eller svaflet). Vidare anför
han i samma uppsats salpetersyrans bildning när den elec.
triska gnistan slår genom en blandning af lifsluft och
flogi-sticerad luft (syre och qväfve). Den electriska gnistan
innehåller ju ljusämne och skulle dock här verka rakt motsatsen till
hvad den enl. den antiflogistiska teorin borde göra. Enligt
Gadolin verkar den som flogiston, i det den drager till sig värme
och härigenom gifver frihet åt luft arterna att förena sig med
hvarandra. På ett par andra ställen****) berör Gadolin ytter-
*) Kopp, Gesch. d. Chemie III, s. 157, 158.
**) Berzelius, Lärbok i Chemien III, s. 50.
***) Créll, Chem. ann. 1788 I, b. 415-418.
****) Oadolin, Anim&dv. in novam nomencl. ckem. methodum 1788,
8. 8, De natura metall. 1792 II, s. 12, De addo carbonioo 1798, ß. 8,
De natura acidi nitr. 1801, s. 7 ff. Annales de c&timie T. 22, 1797,
s* 109.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
