Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
är ock deras fröjd stor. Då skumma de och svalla högt af
glädje öfver sin seger. Ständigt oroa de Jurmobons lif och
störa genom sin ombytlighet mångengång äfven hans hvila,
men uppmärksam på hvarje vindkast ler han åt deras
få-finga försök att fördystra hans dag. De göra den endast
mer skiftande och omvexlingsrik.
Vi gå upp till byn, men irra vi oss? Stå vi verkligen
på fast mark och se en by? Befinna vi oss ej snarare midt
ibland en flottilj af fartyg, hvilkas sirligt utskurna, än förgylda,
än målade namn vi tydligt kunna urskilja? Nej vi irra oss
icke. Vi stå på fast mark och upptäcka till vår förvåning
öfver hvarje dörr, kvarnarnes och uthusens icke ens till
förglömmande, ett namnbräde, som förut tillhört något
fartyg. . Sorgliga rester af de fartyg, som förolyckats bland
dessa skär, utgöra de för Jurmobon kära minnen af ett
bastant nappatag med hans goda vänner: vågorna och vinden.
Ty då stormen rasar, åskan rullar och hafvet dånar, då är
allt hvad lif och anda har på Jurmo i rörelse. Kvinnorna
gå rundt omkring ön att se om ej hafvet möjligen kommer
ihåg sina vänner på stranden med någon gåfva och männen
sainlas med sina kikare, för att söka upptäcka om någon
seglare, som råkat ut för stormen och ovädret, skulle synas.
Och se de, då ljungelden för ett ögonblick lyser upp hafvet,
något fartyg, som af stormen drifvits ur sin kosa och
för-vfllat sig in bland bränningarna, då vet Jurmobon att hjelp
behöfves och han är äfven genast villig att lemna den. Han
skjuter ut sin båt och sedan han läst sitt »Fader vår", kan
ej stormen, ej hafvet, ej den lifsfara han hvaije ögonblick
sväfvar uti, inge honom någon fruktan. Väl förtrogen med
hafvet, träffar honom ock ytterst sällan någon olycka under
hans djerfva färder. Med säker hand styr han sin båt trots
mörker och storm emellan bränningar och vrakspillror, och
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
