Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
Under orientaliska kriget 1854—1855 var folket h&r
temligen fredat for fienden. Engelsmännen gingo väl här
och der i land och försågo sig med hvad de möjligen
behöfde, men lemnade vanligen efter sig full valuta för det
de tagit, ehuru det mångengång kunde hända att de funno
byn nästan tom på folk, ty så pass stor var dock
förskräckelsen för dem att alla, som blott hade krafter dertill, sprungo
till skogs så snart fienden visade sig. Mest led
befolkningen i utskären, såsom Utö-, Jurmo-, Aspö-, Björkö-,
Brunskär-, Berghamnboarne m. fl. ty alla män på dessa öar fingo
prompt öfvergifva sina hem och flytta upp till Kyrklandet,
på det fienden ej skulle kunna tvinga dem att lotsa sig fram
emellan klipporna. Endast kvinnor och barn erhöllo tillstånd
att stanna kvar härute. För att signalera de fiendtliga skep-
for gården. Sekter Mjödh vill anvisa äfven honom mm i stenhuset, men
beklagar sig öfver att de bästa rummen redan äro upptagna. D&
Kulneff får höra att det redan fanns inkvartering på gården, går han och
väder upp husarerna ur deras ljufva slummer och hänvisar dem att
tillbringa återstoden af natten i drifvorna på ängen med de öfriga
trupperna, föregifvande att stenbyggnaden skulle stå för furst Bagratk>n’s
räkning i händelse att han skulle komma. Sjelf tog han för sin
räkning en liten, oansenlig kammare i trädbyggnaden der han sökte en
väl-behöflig hvila efter dagens strapatser, och drömde ban något, så var
det helt säkert ej om den från sin mjuka, varma bädd i drifvorna
utdrifna husarlöjtnanten.
På sin färd öfver Skiftet mötte honom en fora med rom, tillhörig
ea Abo köpman, hvilken sjelf medförde. Kulneff spränger fram tiU
föran ooh gör sig underrättad om kärlens innehåll. Derpå låter ban slå
ot bottnet på ett af dem, tager först sig en klunk och kommenderar
sedan man efter man fram, till dess alla fått smaka på den i
vinterkylan värmande drycken. Derefter frågar ban den bestörte och nedslagne
köpmannen huru högt han uppskattade den förlust han lidit.
Köpman-sen nämner hvad varfui kostat konom, hvarefter på en vink af Kulneff,
käns kassör utbetalar den uppgifna summan åt den förbluffade köpmannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
