- Project Runeberg -  Bidrag till Kännedom af Finlands Natur och Folk, utgifna af Finska Vetenskaps-Societeten / Tjugondeåttonde Häftet /
169

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

169

åt ön. Ja såg en toko jerteitcen ti foul i ddg, som bara
råpa o vAva so he vä fåsUt o he bara bullra o bråka i
skö-gm när ’n gala. Mig vild ’» kontant tå live åv om ja sku
hugg nån vævstöl so nö blir han éfärdera åv még nög o
ålder meir går ja ti skogs ti hugg tég vawstöl, tu mott bara
jölp te som forr so brå tu jitter. O he vä just héd tjärr\gen
tnld, o hon tänkt for se sjölv: vist ja int héd jåg?

Trollgobbin9 o vallgöutin’.

8annsagu från Houts är.

In gåt\g vä e in vàllgöut, som jékk i sködjin’ o vaUa
får. Som in tykkt än e blei låy\gsamt so sår\g in o blåst i
bokkhörne sitt so e råmbla i sködjin\ Min når trollgobbin
som bödd i han sködjinhøl än in spelö o boldra, so kåm
m o séd åt in9 än in sku lägg vä ti spelö o rejér på e tole
möd. Göutin’ vakta baru stint på troUgobbin’ o drista se
rt\ga meir han dådjin9 ti blås i bokkhörne sitt. Han baru

ligt stor fågel, som skrek och alf våde ti det var rigtigt rysligt och det
bullrade och brakade i skogen d& den galade. Mig ville den rakt taga
lifvet af om jag skulle hugga någon väfstol åt dig, aå nog låter jag
▼ackert bli att göra en sådan och aldrig mer g&r jag till skogen i akt
och meiiog att hugga åt dig en väfstol utan nog får dn hjelpa dig som
förr så godt da förmår. Och det var just så, som gumman ville hafva
det och hon tänkte för sig sjelf: viste jag ej det jag?

Jetten och vallgossen, folksaga. Engång var det en
yall-gotøe, som gick i skogen och vallade får. Och emedan han tyckte det blef
tråkigt, sjöng ban och blåste i sitt vallhorn så det ekade i skogen. Men
då jetten, tom bodde i denna skog, hörde att han väsnades och förde
•ljud, kom ban och sade ftt honom att ban skulle låta bli att bullra
och väsnas på ett sådant sått Gossen tittade belt förskräckt på jetten och
Tågade ej mer den dagen blåsa i sitt vallhorn. Han satt endast o$h

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:45:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bkfnf/28/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free