Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Begynte lilla b&ten att sjunka till grand,
Jag v&gar mitt lif for en skön jungfru.
7. Svennens svek.
(Mel. se Album utgifvet af Nyländingar VI.)
(Visan upptecknad i Korpo. I sv. fornsånger 124 B. anför
År-widton denna visa enl. en uppteckning från Östergöthland, och Qtijèrà,
ÅfgéUus i sv. folkr. n:o 76 under titteln »Vedergällningen" i
uppteckning från Vestergötland och Vermland. Enl. 2>.-r Ranckm förekommer
den äfven i Österbotten och under sist anförda tittel finnes den
meddelad i „ Album utg. af Nyländingar VI", från Nyland. Enligt den
Ny-låndska uppteckningen vedergälldes svennen för sitt svek på det sitt,
att jungfrun lät hugga hufvudet af honom).
1. „Christ gifve! att allt vatten vore vändt uti vin,
Och stenarna vore bröd,
Och jag finge blifva allrakärestan din
Min hjertelilla mo".
2. „Och är det nu sä att du säger till mig
Min hjertelilla mö.
Så gånge du först for min foders dörr
Att bedja der om lofa.
3. „Och jag har varit för din faders dörr,
Men de svarade mig nej.
Sköna jungfrun tager nu råd af sig sjelf
Och föjjer ur landet med mej".
4. „Och om jag tager råd utaf mig sjelf
Och följer ur landet med dig
När du blifver herre och höfvitsmän,
Då kan du väl svika mig".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
