Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
Men ingen hafver jag som söijer mig ändå.
Ej heller fäller jag någon tår.
2. Och väntat hafver jag efter dig min lilla vän,
Liksom fågeln efter ljusande dag.
För hvar och en gång jag dina ögon ser
Blifver jag så hjerteligen glad.
3. Men huru skall det gå, när som jag tänker på,
Att du skall taga dig en annan till vän?
Först får du glömma mig, sen får jag glömma dig,
Och så är då vänskapen all.
16. Amandas visa.
(Mel. se mosikbil. n:o 10.)
(Denna visa har f&tt sig en plats hfir hufvudsakligast på den
grund, att ingen mera omtyckt och så gerna sjungen som denna torde
finnas. Icke blott i Korpo och Houtskär, utan äfven i Nagu, Pargas,
Kimito, Åland, Österbotten och sannolikt äfven i Nyland är den en af
de mest gouterade).
1. Amanda satt med en krans i håren
Som engeln mild och som ros om våren.
När Herman henne sin trohet svor;
Men falskhet uti hans hjerta bor.
2. Amanda gångar sig ned i parken,
Att plocka blommorna uppå marken.
Och binda krans åt den hon tyckt9 om.
Men allt förgäfves ej Herman kom.
3. Amanda gångar sig ned åt porten
Der dignar hon ända ned till jorden.
Der fick hon först sina ögon opp,
Fick Herman se, med en ann gå bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
