Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
vetsskrupler försaka en honom i arf tillfallen krona, dertill
saknade Gustaf dessutom moralisk styrka. Han torde urskuldat sitt
förfarande med samma grundsats, hvilken diplomaterne före och
efter hans tid åberopat, att statens väl var det högsta rätta, och
genomförde författningsförändringen, som han sjelf uttrycker sig
„genom styrkans lag, för att bringa ordning i ett rike, i hvilket
mildhet och ädelmod intet kunnat förmå." För Sverige hade en
sådan försakelse ofelbart varit en olycka. Hans redlige men
inskränkte son, orubbelig i ord och löften, miste krona och
tredjedelen af riket samt äfventyrade det helas styckning.
Också gjorde Gustaf ännu ett försök att försona partierna,
att tillvägabringa enighet ibland dem genom den så kallade
kompositionen. Vid den första riksdag han såsom konung öppnade,
den 25 Juni 1771, uppmanade han de församlade ständerne „att
uppoffra allt hat, alla enskilda afsigter, att samla sina strödda
sinnen, förena sina åtskilda hjertan för det allmänna bästa." Denna
åtgärd hade konung Fredrik i Preussen rådt sin systerson till,
kanske för att sålunda afleda honom ifrån planen att genomföra
en regementsförändring, hvarom man såväl i Preussen som i
Byssland misstänkte hans kända tilltagsenhet. Föga torde Gustaf
sjelf hoppats att på detta sätt bilägga partisöndringen *); men
han ville dock ännu göra det yttersta försöket, han ville öfvertyga
hvar man, så väl inom som utom Sverige, att för rikets
räddning ur sitt förfall intet annat medel återstod, än en statskupp.
*) Äfven k. Fredrik tviflade derpå: »Funnes det Svenskar i Sverige,
skrifver han till Gustaf, skulle de vara ense i (rågan om fäderneslandets
väl; men den fremmande korruptionen har för mycket förvändt nationens
anda.« I ett annat bref, också visande huru Fredrik bedömde de
dåvarande Svenskarne, heter det: »Man vet hvad dagens Svenskar äro,
obeständige, lättsinnige, i stånd att byta parti för den lägsta egennytta,
brinnande för egen fördel, derföre offrande de dyraste pligter.« Geij. a. st.
I, 138, II, 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
