Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
hvarje person som nyttjade kaffe, men frågan förföll,
hufvudsakligen genom adelns motstånd, med hvilken sedan bönderne
förenade sig. Följande året fann sig Gustaf sluteligen föranlåten,
att för de skiljda landsorterna låta föreslå kontrakter, till en
början på 10 år, enligt hvilka htisbehofsbränningen skulle frigifvas
mot faststäldt arrende, och kronobrännerierne upphöra. På de
flesta ställen ingick i synnerhet allmogen, mindre allmänt adeln
på detta vilkor, och det öfverklagade onda blef till det mesta
undanröjdt. På 1789 års riksdag tog sig bondeståndet
anledning att särskilt tacka konungen för denna ynnest.
En annan än mera förkastelig inkomstkälla beredde man
sig, som bekant är, i den skamliga pastoratsförsäjjningen.
Medlet var visserligen icke nytt, simoni är en gammal synd i den
kristna kyrkan. Under konung Fredrik I:s tid bedrefs
pastoratshandeln i Sverige af statssekreteraren Boneauschjöld, i Adolf
Fredriks af Hasenkampf *); det skedde dock någorlunda i hemlighet.
Men den väsenteliga skillnaden emellan förr och nu var den, att
köpesummorna kommo då de så kallade patrioterne till godo,
nationens män, hvilka för tiden voro vid styrel och för penningar
och goda ord äflades att skaffa indrägtiga pastorater, likasom
andra indrägtiga embeten, åt sina anhängare. Säkert är att knapt
någonsin mera väld och intrig blifvit använde vid tjens.ters
bort-gifvande än under frihetstiden. Nu var förhållandet förändradt,
endast konungen och dess anhängare rådde, till de fordna
partimännens stora harm. Desse erhöllo verksama vapen i händerne
mot regeringen, genom det lättsinne och missbruk som vid
pastoraters besättande bedrefs af statssekreteraren Schröderheim,
det förakt som visades kristendom och kyrka medelst befordrande
af ovärdiga personer, af män, hvilka saknade icke blott theolo-
") Barfod, Märkvärdigheter rör. Sveriges förhållanden 1788—1794,
s. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
