Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
fentlighet, hvarmed den bedrefs, ospord i historien. Nu togo
che-ferne vid den Armfeltska armén i Liikala Sveriges angelägenheter
om händer och adresserade en skrifvelse till kejsarinnan
Katharina. Att hemliga underhandlingar redan förut ägt rum med
ryska krigsbefälet, kan man taga för afgjordt af den kännedom
detsamma hade om svenska arméns förehafvanden. Konungens
närvaro i Husula torde något hafva hejdat stämplingarne, men
redan vid marchen derifrån begynte de å nyo att mera öppet
framträda, hellst den, vid samma tid, inlupna underrättelsen om
den svenska flottans instängande i Helsingfors hamn genom den
ryska utgjorde ett ytterligare skrämskott och gaf ny anledning
till klander. Det var oafhängighetsmannen, Walhalla ordens
styrande och befallande drott, öfveradjutanten, major Joh. And.
Jägerhorn, som nu visade den största verksamhet. Hans
själa-frände major Klick förhöll sig ännu stilla, troligen af aktning för
sin svärfar, general Armfelt. Ehuru hyllande oafhängighetsplaner,
gick Jägerhorn dock med stor försigtighet till väga. Han visste
att det mål, dit han syftade, öppet uttaladt, skulle hos många
väcka betänklighet, att endast få skulle dela hans åsigt, än färre
äga nog beslutsamhet att öppet förklara sig, men de flesta
alldeles förkasta den. Han begagnade då en list, han ville ställa
så till, att de missnöjde oåterkalleligen bröto med regeringen och
sedan, till bevarande af sin personliga säkerhet, nödsakades ingå
på hans plan, att de, för att rädda sig sjelfva, skulle tvingas att
beträda det våldsamma upprorets väg, och sålunda medverka till
det åsyftade, Finlands sjelfständighet. Sedan det, genom idkeligt
upprepande om bristfälliga krigsanstalter, hunnit bli en allmän
öfvertygelse, att det vore omöjligt att fortsätta kriget utan att
ådraga landet de största vådor, och förnya det elände, hvaraf
man ofta förut sett exempel, blef det, besynnerligt nog, krigare*
nas angelägnaste omsorg, att undvika det som tillhörde deras
yrke. Detta gällde icke blott om den Armfeltska korpsen, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
