Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
hade Leyonhufvud föreslagit, att konungen ville förnya detta
anbud, hvarpå denne dikterat och Leyonhufvud upptecknat förslag
till en afbita, med hvilket han, jemte Armfelts ouppbrutne bref,
till Anjala återrest och framfört konungens proposition, hvilken
äfven i b Örjan icke med obenägenhet blifvit åhörd, men sednare
genom Jägerhorns inflytande förkastad *). Att Leyonhufvud icke
uppträdt med trots inför konungen, utan tvärtom vetat att gifva
sitt tänkesätt skenet af loyalitet, måste man taga för afgjordt,
emedan hans besök hos konungen hade den påföljd, att han
erhöll löfte om tillgift för sitt deltagande i stämplingarna och, ehuru
lika brottslig, söm flere andra, alldeles ostraffad kom ifrån saken.
Aflägsnad från konungen visade han motsatta tänkesätt. Väl
framförde han budskapet, men utan att i ringaste mon söka förmå
till dess hörsammande; tvärtom gycklade han öfver förslaget, så
alt personer funnos, hvilka förmodade, att alltsammans endast
var skämt **). Men om äfven Leyonhufvud visat mera allvar, hade
afsigten likväl icke vunnits. Denna gång var det-hos Armfelt,
der största motståndet mötte. Öfvertygad, som han blifvit, om
den brydsama ställningen, förklarade han att, genom ett steg
sådant som det föreslagna, „den frukt och verkan som man afsett
med arméns äfventyrliga steg, nämligen de ryska fientligheternas
återhållande, i synnerhet på de försvarslösa kusterna, intill dess
antingen fred eller utvägar till krigets kraftigare utförande kunde
vinnas, helt och hållet skulle förloras", tilläggande derjemte, „att
det skulle utmärka en ostadighet i tänkesätt, som ej passade sig
väl för någon, men allraminst för en man vid hans år, om han
undertecknade ett så beskaffadt dokument, som skulle betaga
verkan, af hvad han gjort***). Han afslog således, visserligen i
redligt uppsåt, och i den tankan, att det steg han tagit vore det
*) Leyonh. berätt. i krigsr. prot. s. 565.
**) Montgomerys andragande till krigsr. prot. s. 692.
***) Krigsr. prot. s. 637.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
