Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Enahanda öde hade Armfelts adjutant kapten Magnus Wilh. v.
Törne. De samlades i Åbo, intilldess årstiden medgaf att isvägen
färdas till Stockholm, dit de under bevakning, som
kommenderades af major Guttovsky, affördes och den 9 Mars anlände, samt
å Fredrikshofs häkte insattes. En generalkrigsrätt begynte
ran-sakningen af deras förhållande och slutade sitt arbete först
påföljande år *) I Savolax hade Kurt von Steding erhållit det för
den ädeltsinnade mannen påkostande uppdrag att låta häkta sin
chef. „Eders Majestäts stränga befallning är verkställd; aldrig
har lydnaden varit för mig svårare. Hvarföre har E. M. icke
häldre följt sitt hjertas rörelser, än alla möjliga rådslag? Att
aflägsna Hastfer ifrån befälet, hade varit tillräckligt för Eders
Majestäts rättvisa utan att såra dess mildhet", skref han till
konungen**). Hastfer afsändes, jemte sin tillika häktade adjutant, Otto
Karl von Fieandt, likaså till Stockholm, anlände några dagar före
sion, så att gubben, for att få fred åt officeren, måste tillställa ett
spelparti, vid hvilket han sjelf spelade med all köld, fastän under vissa
ögonblick med någon distraktion. — Öfverste Montgomery, som vid alla
kritiska tillfallen hade känning af sin podager, fick någon tid bevakning på.
sitt boställe (Raseborg?) tills äfven han kunde till Ibo transporteras. —
GrefVe Leyonstedt blef sist i häkte inmanad. Ånnu vid nyåret var han hos
herrskapet Möllersvärd på Mäntsälä och talade stort om de förbundnas
bedrift, för hvilken nationen skulle genom deputerade tacka dem, och för
hvilken de ej kunde belönas med mindre än »blå bandet.« Ånnu som ar-
o
resterad i Abo talte han lika stolt, och visade alltjemt, under svirrande
kalas, en art af galen frimodighet. När de omsider skulle öfver isen
af-föras till Sverige och hela denna förnäma fångtransport samlades på Abo
torg, satt grefve Leyonstedt med en champagne bouteille i handen och
drack allas skål, med tillägg, att som han ej hade mer än en hals att
mista, så skulle han dricka, så långe denna var i behåll. Öfverste
Hästesko var minst frimodig. Vid afskedstagandet af sin fru, som följde honom
till Eckerön, förutsade han, att han aldrig mer skulle få^se henne.
*) Jemför bihanget N:o 14.
**) Mem. f, 144 f. Se hans bref i ämnet till Meyerfelt, Bihang N:o 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
