Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.1 o
stond f. st. 1. Stund.
stondom adv. Stundom.
storkn sv. vb. 1. 1) Kväfvas. 2) Dö (om djur), jfr stärk.
Fsv. storkna: förkväfvas. Storhi i bet. 2 är vanligt i
svenska Österbotten.
storm m. st. 1. Stonn.
stoman n. st. 3. Form för prässning af ost, tegel o. dyl., jfr
mötan.
Rif.tz upptager stoman: stomme, uppränning, utan att angifva
hvilket landsmål ordet tillhör. Från Västmanl. och Södennanl.
har han gärsgårs-stoman: märken efter en upprifven gammal
gärdesgård.
stör adj. Stor; talesätt: stör åp se: högfärdig.
störas vb. dep. sv. 1. Högfärdas.
Uppgifves af Rietz vara allmänt.
strand, pl. strénder, f. st. 2. Strand.
strür]<i adj. Sträng.
strät]i/jér sv. vb. 1. Fnissa gäldenär till likvid.
Södermani. stränga id.
strett sv. vb. 1. Stänkas om kring.
Under formerna stritta. strila (somligstädes med stark
höjning) återfins ordet ganska allmänt i Sveriges o. Finlands
svenska landsmål.
strérjg m. st. 1. Sträng.
strid st. vb. 5. Strida.
stryk st. vb. (i. Stryka; strykase är en bland allmogen
mycket nytjad massage.
strå n. st. 3. Strå.
strömir/g ni. st. 1. Ströming.
turskas vb dep. sv. 1. Sturskas.
* stüg f. sv. 2. Stuga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
