Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
V.
Sokrates gör gemensam sak med sofisterna beträffande
den nya, viktiga länken i tänkandets utvecklingskedja.
Alltså se vi, hur en upplösningsperiod, då utvecklingens
kurva plägar sägas befinna sig i en vågdal, likafullt
innebär ett plus, som kommit till, något som gifvit stöten
framåt.
Det gemensamma hos sofisterna och Sokrates är just
tänkandets riktning mot det tänkande subjektet själf, mot
den egna personligheien. Men medan sofisterna ville
bevisa, att allt hvad de föregående lärt var oriktigt, och
därmed påstodo, att det icke gåfves något sant och visst,
så blir medelpunkten i Sokrates’ verksamhet just
bekämpandet af skepticismen.
Sokrates går på sätt och vis in på sofisternas lära om
att »människan är alltings mått», att allt har sitt värde
och sin sanning endast i förhållande till vederbörande
individs uppfattning. Men han stannar icke härvid.
Det måste, fortsätter han, gifvas något sant, något
att hålla sig fast vid, som är allmängiltigt och gäller icke
endast för den eller den individen utan för alla människor.
Det måste gifvas ett godt, efter hvilket vi alla böra sträfva.
Det måste gifvas »en norm för sanning och rätt.».
Följande sofisternas hänvisning på det egna jaget, fann
Sokrates. denna norm för sanningen i den inför vårt förnuft
klart och tydligt bevisade satsen, begreppet, och för rätten
i den gudomliga rösten i hvarje människas inre, samvetet.
Många mena, att det förhåller sig så med utvecklingens
gång, att sedan man under en viss bildningsepok gjort så
mycket som möjligt af de förutsättningar den äger, byggt
så högt och ståtligt som möjligt på den grund som är
lagd, så kommer man icke längre utan att hämta nya
krafter och bygga en ny grund, som är mäktig att uppbära
en högre och tidsenligare byggnad. Så börjar man då om
från grunden och är åter nere i en af utvecklingens dalar.
Men man har erfarenheten kvar från det förra husets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:47:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bklifs/0036.html
