Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i tänkandets utveckling, så är det egentligen i strid med
hvad han själf sagt sig afse. Jag är ingen filosof, jag är
ingen vetenskapsman, menade han, och jag vill inte vara
det — astronomi t. ex. ansåg han omöjlig att förstå, och
det var bara dumheter att syssla med slikt. Men får jag
med filosofi mena människoförnuftets sökande efter det
godas för alla gällande lagar, efter själfkännedom och dygd,
då är jag filosof.
Jag har sysselsatt mig, säger Sokrates, med de
föregående tänkarnes och vetenskapsmännens skrifter och
påståenden. Jag hoppades, att jag skulle hos dem finna en
världsförklaring, och alla ha mycket riktigt gifvit mig en
sådan, men ingen har kunnat tillfredsställa mig. Jag
hoppades vidare och framför allt, att jag skulle finna en
lifsåskådning, en norm för huru jag bör lefva, sträfva och
handla. Men om den saken ha de flesta inte sagt ett ord,
och de som sagt något ha farit vill, och dock är ju detta,
menar Sokrates, den för alla människor allra viktigaste och
närmast liggande angelägenheten.
Sokrates får sin ärofulla plats i tänkandets historia
från båda dessa synpunkter, såväl hvad beträffar det
teoretiska, det som frågar efter hvad som är sant och icke
sant, som i synnerhet det praktiska, det som frågar hvad
som är rätt och godt eller icke.
Vi ställa oss och lyssna på ett af Sokrates samtal i
ett hörn af Aténs gator. Det springer en häst förbi.
— Det var en vacker häst, säger den unge vetgirige
man, som Sokrates samtalar med.
— Hur vet du, att det var en häst? säger Sokrates.
Ynglingen ser förvånad ut, om han inte talt med den
underlige läromästaren förut.
— Ja, bevisa för mig, att det var en häst, fortsätter
Sokrates. Jag vet ingenting, och min sträfvan här i lifvet
går ut på att söka sanningen och att bedja alla mina
medborgare att hjälpa mig i detta oaflåtliga sökande.
— Jo, försöker ynglingen, han är ju ett djur, som
har fyra ben med hofvar på fötterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
