Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mande är materiellt; »tänkande är en rörelse i hufvudet».
Den mekaniska naturförklaringen är alltså äfven för
Hob-bes den enda riktiga.
Filosofin måste vara en vetenskap, som bygger på
erfarenheten. Den kan alltså syssla endast med det
materiella. Emellertid medgifver också Hobbes, att det finns
andra spörsmål, såsom frågan om världen som helhet o. a.,
men därmed, säger han, kan vetenskapen icke befatta sig,
här får religionen ta vid. »Troshemligheterna måste man
sluka helt som hälsosamma men bittra piller; tuggar man
sönder dem, får man vanligen kasta upp dem».
1 sin praktiska filosofi förklarar Hobbes, att ingenting
i sig själft är godt eller ondt; det beror på, hur den
enskilda människan tar saken, och alltså blir det goda det
angenäma eller nyttiga, det onda det oangenäma, det
skadliga. Enhvar ledes af sin uppehållelsedrift, och lefde vi
fortfarande i naturtillståndet, skulle lifvet gestalta sig liksom
då, såsom »ett allas krig mot alla», men nu har människan
skapat staten som en regulator. Och den högsta
statsmakten bör obetingadt lydas. Det har lyckligtvis så
småningom gått upp för människorna, att man vinner mera
genom sammanhållning än genom strid, och som den
moraliska grundlagen bör gälla: gör icke mot andra, hvad du
icke vill, att andra skola göra mot dig!
XIV.
Jämförelsepunkter mellan renässansens
världsförklaringar och det antika filosoferandet före Sokrates och Plato
saknas, som man finner, icke. Nu som då brytas ett
virr-garr af meningar med hvarandra, tills de löpa ut ena
gången i sofisternas tvifvel och negationer, andra gången i
Bacos och Hobbes’ hänvisning till erfarenheten som den
enda sanningskällan och till lagen om orsak och verkan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>