Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igenom medveten om min egen ofullkomlighet, men detta
medvetande förutsätter, att jag har i mig en föreställning
om ett fullkomligare väsen. Och här uppställer så
Des-cartes två grundsatser, som han anser lika vissa som sin
»jag tänker, alltså är jag till». Han säger: »intet kan icke
vara orsak till något» och »i en verkan kan aldrig
rymmas mer än i orsaken».
Har jag alltså en föreställning om ett fullkomligt
väsen och själf år ofullkomlig, så har jag icke kunnat gifva
mig den själf, den är en till anlaget »medfödd idé», och
den måste komma från ett fullkomligt väsen; har jag en
föreställning om ett oändligt väsen och själf är ändlig, så
måste detta fullkomliga och oändliga väsen finnas till. Att
Gud existerar, är alltså en sanning, på hvilken jag icke
kan tvifla.1
Och då Gud, fortsätter Descartes, som ett fullkomligt
väsen icke kan eller vill bedraga, så måste också allt, som
jag finner lika »klart och tydligt» som min egen tillvaro
såsom tänkande väsen vara sant. Gud är god och tillåter
ingen »ond dämon» gyckla med oss, därför kunna vi skilja
mellan dröm och verklighet, och därför måste de yttre
tingen, som jag förnimmer omkring mig, också i
verkligheten existera.
Likväl är det visst icke nödvändigt, att tingen äro
sådana som vi tycka dem vara, vårt sinnliga förnimmande
är i många stycken dunkelt och förvirradt. Vi se ju t. ex.
solen mycket mindre än den i själfva verket är, och
skil-naden mellan färgerna kan jag icke med mitt tänkande
fatta och förklara. Det är egentligen blott tre egenskaper,
som vi med nödvändighet måste tillägga kropparna,
nämligen utsträckning, delbarhet och rörlighet. Afven
Descartes hyllar den mekaniska naturförklaringen. Alla materiella
förändringar måste förklaras efter rörelsens lagar, de högsta
naturlagarna.
1 Descartes upptager dessutom också Anselmus’ af
Canterbury s. k. ontologiska bevis för Guds existens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
