Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nödvändigt »att undersöka vår egen kunskapsförmåga och
se till, hvilka saker vårt förstånd räckte till att befatta sig
med och hvilka föllo utom dess räckvidd». Häri ligger
just Lockes betydelse som mera omedelbar föregångare —
jämte ett par andra landsmän — till den store, som komma
skulle, Immanuel Kant, härigenom banades vägen för
behandlingen af det kunskapsteoretiska problemet, som af
Descartes och hans närmaste efterföljare ställts i skuggan
för själfva tillvarons gåta.
Dessa senare hade ju icke
gått närmare in på att
undersöka det verktyg,
hvarmed de uppbyggde
sina tankesystem.
Baco ansåg utan
vidare som en gifven
förutsättning, att vår
kunskap har empiriskt
ursprung, beror på vår
erfarenhet, Locke åtager
sig att systematiskt bevisa
den saken. Han pekar
på barn och vildar och
frågar, om sådana
oupplysta människor med rätta
kunna sägas ha, hvad
Descartes kallade
»medfödda idéer». Det borde
då, säger Locke, vara de religiösa, logiska och etiska
grundprinciperna, som man först skulle påträffa. Men såväl
föreställningen om Gud, om satsen A = A, som om budet, att vi
böra handla mot andra så, som vi själfva ville bli behandlade,
måste barnet och vilden undervisas om. Locke måste dock
antaga ett visst anlag att tillgodogöra sig undervisningen,
likaväl som han måste erkänna drifterna som medfödda, men
utom detta anlag är, menar han, människosjälen ett
oskrif-vet blad, en »tabula rasa».
John Locke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
