Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiska proportion är möjlig endast hos sinnligt-förnuftiga
väsen, för människor. Det natursköna är ett vackert ting,
det konstsköna är en vacker föreställning om ett ting.
För att bedöma det sköna fordras smak, för att framställa
detsamma fordras dessutom geni. En målning kan t. ex.
fylla smakens fordringar men ändå var estetiskt
otillfredsställande^ trots formell oklanderlighet kan den vara själlös.
Att vara geni är att kunna skapa något originellt,
mönstergillt och oreflekteradt, att frambringa något, som andra
icke kunna lära sig att göra efter. Blott inom konsten
finnas genierna, under det att vetenskapens stormän skilja
sig från efterhärmarna och lärlingarna endast till graden
men icke till arten; hvad de senare upptäcka, kan läras
af andra.
Det sköna och det sublima framkalla hos oss
medvetandet om vår andes upphöjdhet öfver erfarenhetens värld. Det
sublima, det upphöjda, om det i vare sig matematisk eller
dynamisk storhet öfverskrider våra vanliga mänskliga mått,
betecknar den punkt, där det estetiska berör gränserna för
det moraliska, och det sköna kan å sin sida kallas »en
symbol för det goda», emedan det visar oss, att det är
möjligt att försona motsatsen mellan sinnlighet och förnuft
genom att framställa det förnuftiga i sinnlig gestalt.
Men icke blott inom estetikens utan äfven inom
biologins område kunna vi ana denna försoning. Den inre
ändamålsenlighet, som träder oss till mötes i en organism,
måste tvinga den mekaniska naturförklaringen att bli
betänksam. Men hvar är subjektet, som sammansätter
organismerna efter sina ändamål? Vi våga hvarken utrusta
naturen själf med teleologiskt verkande krafter eller tänka
oss en intelligens utanför världen gripa in i den
organiska utvecklingen, med sådana förutsättningar vore
naturfilosofin omöjlig, hylozoisten begåfvar materien med en
egenskap som strider mot dess natur, teisten öfverskrider
det erfarbaras gränser. För vårt diskursiva förstånd är en
växelverkan mellan det hela och delarna fullkomligt
ofattbar. Vi våga icke säga, att en mekanisk förklaring af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
