Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
farenheten och de empiriska vetenskaperna för att från
denna utgångspunkt på logisk väg leta sig fram till tingens
väsen. Tingen måste vara enkla kvaliteter, »realia», och
man nödgas, eftersom själen också är en enkel substans
eller kvalitet, antaga dem vara af andlig art. De skenbart
många och olika egenskaperna hos ett ting ha sin grund
i att detta är sammansatt af flera »realia» med hvar sin
kvalitet. Herbart betecknar själf sin ståndpunkt som »en
kvalitativ atomism». Hans största betydelse ligger på det
pedagogiska och psykologiska området.
Lotze (1817—18 81), likaledes professor i filosofi i
Göttingen, är öfverens med Herbart i somliga punkter,
i andra icke. Han står ännu närmare den moderna
naturvetenskapen än Herbart, men han är också en af de
lyckligaste bekämparna af den moderna materialismen och
har upptagit många metafysiska tankar från Leibniz’ och äfven
Descartes’ och Spinozas system. Han erkänner det
atomistiskt-mekaniska betraktelsesättet som det allenaberättigade vid
den oorganiska naturens utforskande och står också i främsta
ledet bland dem, som förskaffat det hemortsrätt beträffande
den organiska naturen. Djurets såväl som människans
kroppar äro högst komplicerade maskiner och kunna
betraktas som mekanismer ; samma stoffer, af hvilka den
oorganiska naturen är sammansatt, bilda också
människokroppen, samma lagar gälla för den ena som för den andra.
Men annorlunda är det med det själsliga lifvet. En
förnimmelse, en känsla, en tanke är ingen materialistisk
rörelse och kan icke på mekaniskt vis förklaras. Mellan
nervernas än så fina och komplicerade dallringar och en
förnimmelses uppkomst består i evighet en oändlig klyfta,
som icke kan öfverbyggas. Vi äro därför nödsakade att
förklara känslans, viljandets, tankens, föreställningens
yttringar ur ett väsen af andlig natur, en själ.
Men metafysiskt sedt upphäfver Lotze denna dualism
genom en monistiskt-spiritualistisk världsförklaring. All
kunskapsteori beror på metafysik, icke tvärtom, som man ofta
antager. Allt må undersökas genom förnuftet, men för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
