Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ur samma källor strömmande tyska filosofiens ande
genom Kant och Schopenhauer mäktade förinta den
vetenskapliga sokratikens belåtna tillvarelselust medels påvisande
af dess gränser, hur med detta påvisande ett oändligt
mycket djupare och allvarligare betraktelsesätt af etikens frågor
och af konsten inleddes, ett betraktelsesätt, som vi rent af
kunna beteckna som en begreppssammanfattning af den
dionysiska visheten ; hvarthän visar väl denna enhet
mellan musik och filosofi om icke mot en ny tillvarelseform,
om hvars innehåll vi kunna bilda oss en föreställning
genom hellenska analogier!»
Nietzsche ser i demokratismen det tydligaste tecken
till förfall och degeneration. Det måste, heter det i
»Sålunda talade Zarathustra», finnas ett härskande stånd, som
representerar hälsan, viljan till makt. »Det växer intet
fägnesammare på jorden än en hög stark vilja, det är dess
skönaste växt, ett helt landskap hämtar vederkvickelse af
ett sådant träd.» Aristokratin är till för sin egen skull,
genom den skall historien nå sitt mål, arbetare och
spetsborgare, »hjordmänniskorna», skola besörja det
underordnade arbetet, de äro endast medel, kopior eller hinder.
»Parvenyn såväl som arbetaren gör den sociala frågan till
en bevillningsfråga — fattig, rik —, men den är en
maktfråga — öfverlägsen, underordnad.» Det gäller
»omvärdering af alla värden». En moral, som predikar mildhet,
kärlek, resignation, som prisar svagheten, är en
»slafmo-ral». »Herremoralen» är viljan till makt.
Men det är möjligt, att den sociala dualismen kan
upphöra eller syntetiseras i en högre enhet*. Nietzsche
antyder detta i sina symbolistiska idéer om öfvermänniskan,
en heroisk människoklass, som kanske skall kunna uppstå,
om den nuvarande degenerationen kan öfvervinnas och
lifvets dionysiska kraft får möjlighet att göra sig gällande.
»Mänsklighetens mål ligger icke vid vägens slut», säger
*Hur Nietzsche egentligen menar det härvidlag, är icke
fullt klart. Om man förebrådde honom inkonsekvens, svarade
han, att han hatade allt systemmakeri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
