- Project Runeberg -  Linnés Nemesis divina /
117

(1923) [MARC] Author: Carl von Linné With: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TT

ningar väl bevarade, är tydligt, även om hans
intimare vänner visste av att han upptecknat en
del händelser och även då och då fingo del av
brottstycken ur hans berättelser.

I sin skrift » Minne av von Linné, Fader och
Son» skriver medicinalrådet Sven Hedin: »Nemesis
divina eller Vedergällningsrätten antog v. Linné
för en aldrig uteblivande följd av vissa begångna
brott, — — vartill han även räknade det svagare
könets förledande under löften om trohet. Här-
över hade han samlat en mängd ganska besyn-
nerliga historiska drag och antecknat dem på små
papperslappar, instoppade i ett fodral, som lik-
nade dem, i vilka psalmböcker förvaras. En dag,
då v. Linné med mig, såsom kurator för Små-
ländska nationen, förehade vissa angelägenheter,
föll talet på en landsman, som begått brott av
förenämnda slag. Linné framtog då detta fodral
och lät mig på höft uttaga tvenne särskilda an-
teckningar. Den ena var — — — (se Billmark,
sid. 58!) Den andra anteckningen rörde en man
som munder löfte om äktenskap vanhedrat och
bedragit ett ungt fruntimmer och därför pliktat
igenom beständigt vidriga öden. Med hänförande
till den landsman, om vilken talet nyss varit, sade
v. Linné — med tryckning på I, som han alltid
vid tilltal nyttjade —: ”I leven längre än jag, I
skall få förnimma, att N. N., som så nedrigt för-
hållit sig, tar en ömkelig ändalykt.” — Denna
mannen uppdrogs tjugutvå år därefter ur sin
brunn, i vilken hamn hade som sjelvspilling dränkt
S18.»

För Linnés vänner var det ej obekant, skriver
Fries, att anteckningarna voro »uteslutande be-
stämda att vara en döende faders sista varnings-
ord till den ende sonen och att de därför höllos
alldeles hemliga.» Såsom framgår av den metriskt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:47:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bknemesis/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free