Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Likafullt har Linné en omisskännlig personlig
stil, då han uttrycker sig i skrift. Han är enkel
och naiv, frisk och originell. »Han skrev kort
och nervöst» (vilket ord här betyder bestämt och
kraftigt) »allt vad han utarbetade», skriver han
om sig själv i en av sina autobiografier. Men han
kan också göra upprepningar för den sakliga och
konstnärliga effektens skull.
Det har sagts, att han tänker på latin även
när han skriver svenska, och hans svenska sats-
byggnad är också ofta mera latinsk än svensk.
Ortografien försummar han betydligt. Samma
ord kan vara stavat på olika sätt i samma me-
ning. Och denna inkonsekvens gäller även per-
sonnamn.
Skänkte honom latinet hans humsamistiska bild-
ning, hams förmåga att distinguera mellan skri-
veriers skal och kärna, och var naturen och dess
trenne jordiska riken hams studiers främsta före-
mål, så hade han också såväl för sin tankevärld
som för sin framställningskonst en givande in-
spirationskälla i bibeln. »Ättling av präster på
fäderne och möderne, uppvuxen i ett ensligt, små-
ländskt prästhem, har Linné>, skriver Levertin,
»från barndomen levat sig in lika mycket i bi-
belns och särskilt gamla testamentets tankar som
i dess anda och bokstav. — — Linné är av alla
seklets män den ende store skriftställare, som tän-
ker bibliskt, känner bibliskt och skriver bibliskt.»
Linné skriver gärna afomistiskt eller i en rytmisk
prosa, rik på allitererande paralleler, liksom skal-
derna i Gamla testamentet, vilka han så gärna
citerar, icke minst i sin Nemesis divina.
AQ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
