Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
nom man blir övertygad, att den största lycksa-
lighet är att kunna säga: bene qui latuit.»
Samma sentens — Lycklig den som lever obe-
märkt! — skriver Linné som slutkläm redan 1734
i de dietiska regler, Diceta naturalis, som han ut-
arbetade för sin undervisning i medicin. Han amn-
griper här föregående medicinska auktoriteters
uttalanden, och det är egentligen endast en som
riktigt finner nåd för honom, nämligen Padua-
professorn Samnctorius, »vars bok jag kysser». Han
åsyftar Ars de statica medicina, utkommen i den
första av sina många upplagor 1614. HEljest äro,
säger han, »så oräkneliga många sumdhetsregler
givna, att de ej mer kunna räknas», så att »härav
. är sannt: medicinskt levnadssätt är sämsta lev-
nadssätt»>. Men, heter det vidare, »orsaken är, att
medici tagit människan för ett litet urverk, en
maskin, och ej vetat hon varit ett djur». Därför,
» vill du leva länge, så lev som ett djur av din
släkt; ingen är så nära i cousinage som apan; lär
av den vilda apan leva och du skall få leva»>.
Bland de omkring sjuttio mer eller mindre
märkliga dietiska reglerna anför Th. M. Fries i
sin Linnémonografi några stycken. Regeln num-
mer 39 strider uppenbart mot rådet att leva som
den vilda apan, ty den lyder: »Vegetabilier bör
du ej förtära, om tillräcklig animalisk föda fin-
nes att tillgå». Linmé förordar rent källvatten
som dryck och varnar för öl, te, kaffe, vin, sär-
skilt i varmt tillstånd, samt för brännvin och to-
bak. Och sista regeln är: Qui bene latet, bene
vivit. Linné skriver härom ytterligare: >»En rik
bonde skulle jag önskat mig vara, om jag av
barndomen vant mig därvid, men ännu hällre, om
det ej vore så kallt, en förmögen fjällapp. Nu
önskade jag äga ett litet säteri på en ö, som låge
väl till, där jag utan alltför mycket besvär kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
