[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄGRÖDJAR^
Även ungdomstidningen "Daggdroppen" har honom att
tacka för sin tillkomst. Och dess redaktör var han i över
30 år. Det bör också nämnas, att E. 1889 startade den
första svenska jultidningen "Vid Julbrasan", nu sedan
1906 även den ordens tillhörighet.
Såsom Godtemplarordens finansminister kom han
givetvis att framförallt syssla med ekonomiska frågor.
Och utom de nämnda tidningsföretagen har han haft sin
hand med i en mängd olika ekonomiska företag inom och
utom orden. Sålunda tillkom på hans initiativ år 1889
Godtemplarordens självhjälpsförening, sedermera
ombildad till Livbolaget I. O. G. T. — ömsesidigt. Inom
denna organisation stod B. som ledare alltifrån första
början. Och när den för ett par år sedan uppgick i
livbolaget Balder, inträdde han i sistnämnda bolags styrelse
som företrädare för I. O. G. T.-gruppen.
Det mest omfattande bland de ekonomiska företag
Eklund tog initiativet till, var dock Svenska
nykterhetsförlaget — länge den enda verkliga centralen för
nykterhetslitteratur här i landet. Även sedan numera andra
nykterhetsorganisationer skaffat sig egna
förlagsrörelser, torde dock Oskar Eklunds förlag — som det
numera heter till åminnelse av sin skapare och mångårige
direktör — alltjämt vara av en väsentlig betydelse för
hela den svenska nykterhetsrörelsen.
En man med Oskar Eklunds varma intresse för
nykterhetssaken kunde givetvis ej begränsa sin verksamhet
blott till vårt land eller till Godtemplarordén. Redan
1883 finna vi honom i full verksamhet i den
internationella storlogen, där han det året vid mötet i Halifax i
Canada valdes in i ordens högsta ledning, en troligen
unik utmärkelse för en 22-årig yngling. Efter en
rundresa i Amerika tog han vid återfärden vägen över
London, vilket skulle bli av ibetydelse icke blott för honom
själv utan för hela den svenska nykterhetsrörelsen. Det
var nämligen här han blev bekant med blåbandsrörelsen,
som han efter hemkomsten omplanterade i hemlandets
jord. Själv bildade han de första blåbandsföreningarna
och lyckades rätt snart inom kretsar, där man ställt sig
kritisk mot goodtemplarorden, väcka intresse för denna
nya form av nykterhetsverksamhet. Han stod i början
som ledare av Blåbandsarbetet och var åtskilliga år
redaktör av tidningen Blå Bandet. Han hade också
glädjen att se den nya rörelsen växa, så att den sedermera
i 6a
OSKAR EKLUND
vissa tider med framgång tävlade med godtemplarorden
om platsen som landets största nykterhetsorganisation.
Den vidsynthet och framåtanda, som präglade Oskar
Eklunds arbete för nykterhetssaken ledde snart till nya
uppslag för att förena alla för gemensamma mål
arbetande organisationer. Ett gemensamt organ och en
gemensam representation visade sig snart av nöden för
dryftande av gemensamma angelägenheter och
främjande av ett enigt uppträdande utåt. Så tillkom den första
svenska förbudskongressen 1896, öppnad av Oskar
Eklund i egenskap av organisationskommitténs ordförande.
Under en följd av år var E. sedan så gott som
självskriven ordförande vid förbudskongresserna, liksom han
ända till för några år sedan förde klubban i den 1908
bildade "Sverges nykterhetsfolks representantförsamling".
Bland märkligare ärenden som han brakt under
förbudskongressens behandling, må nämnas frågan om
skyndsamt införande av lokalt brännvinsveto, för vilket han
redan vid den första förbudskongressen 1896 fick till
stånd ett sympatiuttalande.
Från och med 1882 blev Oskar Eklund stockholmare.
I huvudstaden började han snart intressera sig jämväl
för andra allmänna angelägenheter än
nykterhetsfrågan. Denna tid präglades ju av häftiga politiska strider.
Och Oskar Eklund tog snart position bland de
reformvänliga av huvudstadens invånare. Sålunda kom det sig,
att han blev en av initiativtagarna till den
sammanslutning av reformvänner, som gav upphov till Stockholms
liberala valmansförening, där han var medlem av
styrelsen från 1884 till 1908 — ordförande 1896—1908. Redan
1894 insattes han på stockholmsbänken i andra
kammaren, där han kvarblev till 1905, då han avsade sig. 1909
återvände han till riksdagen som en av sitt partis då sju
representanter i första kammaren och kvarstod till 1918,
då han definitivt avgick. Han hade då bevistat 25
riksdagar.
Inom riksdagen var han länge en bland de frisinnades
mest framskjutna krafter. Och under en tid, då de
folkliga kraven hade få företrädare inom riksdagen, var
detta värv säkerligen mången gång både mödofullt och
bekymmersamt. Han var åtskilliga riksdagar medlem av
bankoutskottet och bevillningsutskottet. I sistnämnda
utskott hade han bl. a. det svåra värvet att under den
stridsfyllda tiden 1914—1918 bevaka nykterhetssakens
intressen. Som medlem av den 1911 tillsatta stora nyk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
