- Project Runeberg -  Blå boken : Nykterhetsfolkets kalender / Årgång 1933 /
220-221

(1933-1934)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidens diktare av rektor Justus Elgeskog (med ill.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tidens diktare.

Dikten är (eller kan åtminstone vara) ett känsligt
instrument för det som rör sig i tiden. På två sätt: som
upptäckare och som förkunnare. Liksom seismografen
inregistrerar sättningar i jordskorpan, ger litteraturen
ofta besked om vad som försiggår i själarnas och de
växande opinionernas mark. Och sedan det bebådade nya
väl blivit skönjbart och medvetet, blir dikten ofta den
tribun, varifrån det nya inpredikas eller infabuleras i
tidens etiska, sociala eller allmänkulturella medvetande.
Detta gäller naturligtvis närmast den yngre
diktarge-nerationen och även den med vissa reservationer. Många
diktare (både äldre och yngre) ha sin andes hemvist i
förflutna tidsperioder och stämningsmiljöer. De äro av
lynnesart och traditionen så starkt bundna vid det som
varit, att de endast undantagsvis kunna gripas av det
som bänder och bryter, spirar och växer i den egna tiden.
Endast i ett fall kunna dessa, ehuru de vända bort sitt
ansikte, ge uttryck för tidens liv. Det är, om deras dikt
är så universell och allmängiltig, att den spänner över
alla tider och tolkar det som (i olika nyanser) kämpar
i alla människosjälar under alla tider. Men även då
blir denna dikt mindre ett uttryck för det speciella i
nuets liv än för den allmänmänskliga jordgrund, ur
vilken nuet växer fram.

Den presentation av några "tidens diktare", som här
påbörjats, sker utan anspråk. Flera namn skulle
naturligtvis ha kunnat tagas med. Avsikten har närmast varit
att fästa allmänhetens uppmärksamhet vid några namn,
som på grund av bärarnas deltagande i dagsdiskussionen
kommit i förgrunden, och som just därför på ett
särskilt sätt erinra oss om det nu levande oeh växande.
Tiden är full av oro och spänning. Det är mycket, som
vissnar och skjutes undan men också mycket som håller
på att ta gestalt. Det tillhör icke minst de ideella
folkrörelsernas folk att lyhört och eftertänksamt lyssna till
tidens röster.

J.E.

220

Blomberg

Boye

Lo-Johansson

Jändel

Lagerkvist

Lilja

Erik Blomberg, född i Stockholm
1894, blev fil. känd. 1917 och fil.
lic. 1919. Han har verkat som
konstkritiker i Stockholms-Tidningen
sedan 1920 och Stockholms Dagblad
sedan 1926. Numera är Blomberg
konst- och litteraturkritisk
medarbetare i Socialdemokraten. Hans
litterära arbeten i bokform äro
följande: Ensamhetens sånger (1918),
Människan och guden (1919),
Jorden (1920), Hafts (1921), Den
nya svenska konsten (1923), Visor
(1924), Tolkningar (övers, från
engelsk och tysk lyrik, 1926),
Valda dikter (1928), Den fångne guden
(»927).

Karin Boye, född 1900, avlagt
fil. kand.-examen. Boye ar
ordförande i studentförbundet Clarté
och har varit redaktör för
tidskriften Spektrum. Medverkat i
pressen med litteraturkritiska
uppsatser. Hennes litterära produktion
omfattar diktsamlingarna Moln
(1922), Gömda land (1924),
Härdarna (1926) samt romanen
Astar-te (1931)-

Jvar Lo-Johansson föddes i
Södermanland 1901 och härstammar
från en gammal statär- och
båtsmanssläkt. Han har fört ett
skiftande liv, arbetat i många yrken
och vagabonderat i Syd- och
Mellan-Europa och England. Sedan
1928 har han uteslutande verkat
som författare och är nu
medarbetare i Dagens Nyheter och
danska Ekstrabladet. Förf. har
utgivit ett flertal sociala
reseskildringar. Dessa äro: Vagabondliv i
Frankrike (1927), Kolet i väld
(1928), Kederstigen i dödsriket
(1929), Zigenare (1929) och Mina
städers ansikten (1930). 1931
kommo diktsamlingen Ur klyvnadens
tid och stridsskriften Jag tvivlar
på idrotten. Hösten 1932 utkom
romanen Måna är död.

JlfrilBI

Ljungdal

Lundkvist

Martinson

Olsson

Selander

Stolpe

Erik Blomberg

Kain Boi^e

Ivar Lo-Johansson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blaboken/1933/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free