Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkrörelserna - Möten och kongresser - Trettonde svenska förbudskongressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trettonde svenska förbudskongressen
hölls den 18—21 februari 1932 i Stockholm. Kongressen räknade 234
ombud, representerande olika nykterhetsorganisationer, kyrkosamfund
samt läns- och lokala sammanslutningar. Säkerligen kan denna
kongress betecknas som en av de mest betydelsefulla händelserna i den
svenska nykterhetsrörelsens historia.
Kongressen öppnades torsdagen den 18 februari med
hälsningsanförande av ordföranden i Sveriges Nykterhetsvänners Landsförbund,
red. Adolv Olsson, som betonade, att känslan för behovet av
enighet och samling inte sedan 1922 varit så levande inom svensk
nykterhetsrörelse som just inför denna kongress. Redaktör Larsen
-Ledet, Danmark, talade senare under kongressen om erfarenheterna
av den danska rusdryckslagstiftningen. Den finske gästen red. V.
Karpio hade blivit förhindrad komma. Hans föredrag upplästes och
behandlade orsakerna till det finska förbundets fall och läget i
Finland just nu. I samband med den av Landsförbundet inledda
aktionen mot den olagliga rusdryckshanteringen behandlade redaktör
Emil Olovsson, Västerås, denna fråga i ett föredrag.
Den tolfte svenska förbudskongressen 1928 hade beslutat att
uppdraga åt Landsförbundet att göra "en utredning rörande åtgärder för
en sådan omläggning av rusdryckslagstiftningen, att densamma i helt
annan grad än nuvarande system leder till ett fullständigare
undanröjande av alkoholbruket". För denna utredning konstituerades
Nykterhetsfolkets lagstiftningskommitté, som arbetade i 3^ år och vid
Landsförbundets årsmöte 1931 framlade sitt betänkande. Redan i
denna kommitté hade uppstått oenighet rörande vissa punkter.
Majoriteten gick in för avskaffandet av den individuella kontrollen
och en kraftig beskattning av rusdryckerna. Minoriteten yrkade
på en ännu starkare beskattning än majoriteten men ville bibehålla
registrering av inköpen och ett visst slag av maximering av inköpsrätten.
Kommittén yrkade på utsträckning av det privatekonomiska
vinstintressets avkoppling även till utskänkningen och maltdrycksförsäljningen och
ville förbättra och utbygga alkoholistvårdsarbetets organisation. Även
i dessa frågor hade emellertid majoritet och minoritet olika meningar
i åtskilliga viktiga detaljer. Slutligen föreslog kommittén införandet
av lokala folkomröstningar såsom avgörande i frågor om
försäljningsrättigheter. En medlem av kommittén hade emellertid
reserverat sig till förmån för konsultativa i st. f. decisiva omröstningar.
En kort redogörelse för kommitténs betänkande, återfinnes i 1931 års
kalender, sid. 175.
Ställningstagandet till detta kommittébetänkande, som nu samtidigt
med Landsförbundets yttrande och förslag förelades trettonde
förbudskongressen, blev som väntat var kongressens centrala fråga.
För Landsförbundets förberedande handläggning av betänkandet har
förut redogjorts (sid. 42). Det förslag, som Landsförbundet framlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
