Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägrödjare - Oskar Eklund, av Mauritz Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oskar eklund
vissa tider med framgång tävlade med godtemplarorden
om platsen som landets största nykterhetsorganisation.
Den vidsynthet och framåtanda, som präglade Oskar
Eklunds arbete för nykterhetssaken ledde snart till nya
uppslag för att förena alla för gemensamma mål
arbetande organisationer. Ett gemensamt organ och en
gemensam representation visade sig snart av nöden för
dryftande av gemensamma angelägenheter och
främjande av ett enigt uppträdande utåt. Så tillkom den första
svenska förbudskongressen 1896, öppnad av Oskar
Eklund i egenskap av organisationskommitténs ordförande.
Under en följd av år var E. sedan så gott som
självskriven ordförande vid förbudskongresserna, liksom han
ända till för några år sedan förde klubban i den 1908
bildade "Sverges nykterhetsfolks representantförsamling".
Bland märkligare ärenden som han bräkt under
förbudskongressens behandling, må nämnas frågan om
skyndsamt införande av lokalt brännvinsveto, för vilket han
redan vid den första förbudskongressen 1896 fick till
stånd ett sympatiuttalande.
Från och med 1882 blev Oskar Eklund stockholmare.
I huvudstaden började han snart intressera sig jämväl
för andra allmänna angelägenheter än
nykterhetsfrågan. Denna tid präglades ju av häftiga politiska strider.
Och Oskar Eklund tog snart position bland de
reformvänliga av huvudstadens invånare. Sålunda kom det sig,
att han blev en av initiativtagarna till den
sammanslutning av reformvänner, som gav upphov till ’Stockholms
liberala valmansförening, där han var medlem av
styrelsen från 1884 till 1908 — ordförande 1896—1908. Redan
1894 insattes han på stockholmsbänken i andra
kammaren, där han kvarblev till 1905, då han avsade sig. 1909
återvände han till riksdagen som en av sitt partis då sju
representanter i första kammaren och kvarstod till 1918,
då han definitivt avgick. Han hade då bevistat 25
riksdagar.
Inom riksdagen var han länge en bland de frisinnades
mest framskjutna krafter. Och under en tid, då de
folkliga kraven hade få företrädare inom riksdagen, var
detta värv säkerligen mången gång både mödofullt och
bekymmersamt. Han var åtskilliga riksdagar medlem av
bankoutskottet och bevillningsutskottet. I sistnämnda
utskott hade han bl. a. det svåra värvet att under den
stridsfyllda tiden 1914—1918 bevaka nykterhetssakens
intressen. Som medlem av den 1911 tillsatta stora nyk-
— N. K. -33.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
