Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägrödjare - Kerstin Hesselgren, av Emilia Fogelklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägröd]are
Icke underligt om hon togs i anspråk av
Folkhushåll-ningskommissionen på sin tid, såsom ledamot av
kvinnorådet eller att hon är en av våra mest framstående
socialpolitiska föreläsare!
Som talare intar Kerstin Hesselgren ett rum för
sig. Man vet hur bra det lyssnas i riksdagshuset, när
"Kerstin" stiger upp! Hon förlänar en
omedelbarhetens icharm och en ideell lyftning åt de torraste och
nyktraste ting. Man tycker ibland det är som om en
solstråle rört vid deim — utan att det minsta inkräkta
på deras allvar och saklighet. Hennes medfödda
värdighet ibehöver ej högtidligheten som hjälpmedel. Den
talar för sig själv.
Som expert har hon deltagit ej blott i
Internationella Arbetsorganisationens konferenser, utan också i
flera år tillhört den svenska delegationen i
Nationernas förbund. År 1931 var hon vice president i
förbundsförsamlingens sociala utskott.
Utom sakkunnighet, vidsyn och språkbegåvning har
Kerstin Hesselgren ännu en egenskap, som är god att
ha i internationella situationer. Det är en i ordets
bästa mening konciliatorisk förmåga, som utan att
sudda över motsatser, åstadkommer en avspänning, så
att den fanatiske kan skratta och den hätske se sak,
ej endast en oförrätt. Hon ser lika intresserad ut, när
diskussionen går henne själv emot, som när hennes sak
har vind i seglen, och väntar med ljus tålmodighet, att
tiden skall mogna. Hon har så många järn i elden,
att hon är van vid att somliga måste få vänta ut
sin tid.
När hon 1921, samtidigt med sin vän Elisabeth Tamm,
blev riksdagsledamot var det icke som partiansluten utan
som vilde. Hur svår och kostsam denna ställning
numera är, vet kanske bara en riksdagsman. Tänk bara att
på egen hand nödgas sätta sig in i en mångfald frågor,
som eljest bli ventilerade vid partisammanträdena! Och
om vilden därtill är den enda kvinnan i kammaren, då
tycker man, att både ensamhets- och arbetsbördan skulle
var tyngande nog. Men Kerstin Hesselgrens ljusa
frimodighet lockar en nästan att tro, att det ingenting
kostar alls — om inte man vet det.
Låt oss ånge några av de områden, där hon satt till
dagar och nätter på att göra utredningar eller fram
lägga motioner och betänkanden! Ända sedan sin entré
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
