Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artiklar - Varuutbyte och sysselsättning, av fil. lic. Al Vanner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varuutbyte
sen väga över åt ena eller andra hållet, men i längden
måste balansen väga jämt, såvida icke personer eller
stater äro villiga att låta sina fordringar stå kvar
tillsvidare och nöja sig med räntebetalningar. Det betyder
då, att det land, som mottagit mer varor än det lämnat
från sig, råkar i skuld till det andra, en skuld, som i
regel icke tillåtes att växa hur länge som hälst.
Man bör emellertid skilja på handels- och
betalningsbalans. Handelsbalans kallar man den avvägning, som
sker endast på basis av in- och utförda varor, men
betalningsbalans rymmer också en hel del annat, såsom de
nämnda eventuella räntebetalningarna, turisternas
utlägg, av landets fartyg intjänta frakter, emigranters
remissor och annat dylikt. På så sätt uppkomna
fordringar kunna givetvis gå i kvittning för mottagna varor,
så att en betalningsbalans kan väga jämt fastän den
rena handelsbalansen förefaller väga betänkligt över till
resp. lands för- eller nackdel.
Det bör också påpekas, att om man jämför siffror för
in- och utförsel, dessa oftast visa dålig överensstämmelse
och om man summerar ihop summorna för samtliga
länders import och export, skall man finna, att importen
betänkligt överstiger exporten. Alldeles bortsett från
sådana skiljaktigheter, som kunna uppkomma genom
bristfällig statistik, är detta en helt naturlig konsekvens
av det faktum, att i de importerade varornas värde
inräknas även frakter, försäkringar och andra kostnader,
medan detta icke är fallet för de exporterade varornas
del, då dessa noteras, innan dylika kostnader ännu
kommit till.
Sätten att förrycka balansen äro mångahanda. Det
vanligaste är väl, att ett land söker hindra importen av
vissa varor genom att lägga på mer eller mindre höga
tullar, oftast i avsikt att därigenom hjälpa och stödja
det egna näringslivet eller åtminstone vissa delar därav.
Det är en självklar sak, att dylikt stöd effektivt kan
lämnas åt en enstaka näring. Funne vi det med vår
fördel förenligt att tillverka exempelvis alla radioapparater
själva, kunde man helt visst genom lämpliga tullsatser
bringa det därhän. Det är väl t. o. m. möjligt att i viss
utsträckning stödja en näringsgren, som delvis arbetar
för export, ifall man tar vad som kallas för dumping
till hjälp. Men det är däremot icke gärna möjligt, att
samtidigt skydda alla grenar av näringslivet, fast det är
det man av naturliga skäl så gärna vill.
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
