Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artiklar - Varuutbyte och sysselsättning, av fil. lic. Al Vanner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varuutbyte
del tillkom den indiska bojkotten av engelska varor,
främst textilier. Nyorienteringen av många
näringsgrenar efter uppkomsten av de många nya staterna efter
kriget och omflyttningen av viktiga delar av
produktionen hade världen ännu icke hunnit växa in i. När den
regelbundna konjunktursvängningen inträdde, drabbade
den därför hårdare än tidigare varit fallet.
Den internationella handeln spelar också en större roll
nu än förr. Kommunikationerna ha vuxit ut och
förbättrats, länderna mera riktat in sig på byte än förr.
Då denna fina mekanism råkade i olag spredo sig
verkningarna med förödande hast över så gott som hela
jordklotet. Minskad sysselsättning i ett land ledde till
minskad efterfrågan efter andra länders varor. Dessa
andra länder sågo sin export gå ned, hade mindre att
köpa för men fortsatte ibland att köpa tillsvidare. Då
betalning ej kunde lämnas i vanliga varor* måste det
guld tillgripas, soon låg som säkerhet föir resp. lands;
sedlar och mynt.
Om ett par av jordens största länder, Amerika och
Frankrike, stodo som betalningsmottagare av stora
belopp årligen i form av skadestånd och amorteringar,
men dessa vägrade att mottaga varor, fanns det endast
guld att skicka. Så småningom måste då en allt större
del av världens tillgängliga guldförråd samlas i dessa
länder och det bli allt svårare för gäldenärerna att
driva upp medel för att fullgöra sina ålagda skyldigheter.
Den stund kom, då guldförråden började om icke direkt
att sina så dock att minskas i oroväckande grad med
hänsyn till gällande bestämmelser om sedeltäckning
o. d. Man måste hitta på något medel att hindra
utflödet.
Ett sätt var att upphäva guldmyntfoten. Därigenom
slapp man att inlösa sina sedlar och guldkassan var
tillsvidare räddad. Att landets pangar i samma
ögonblick föllo i värde, mätta med de länders måttstock, som
kvarstodo vid guldet, behövde inte betyda så mycket, så
länge endast den inrikes prisnivån hölls stabil. De
tvivel, som uttalades för att detta skulle bli möjligt kunna
väl nu anses gendrivna. Övergivandet av guldmyntfoten
medförde dessutom den fördelen, att tack vare den lägre
värderingen av landets mynt det blev lättare att sälja,
utomlands, ty om en svensk vara, som t. ex. i Tyskland
fyra, iborde ju efterfrågan ökas. Å andra sidan stego
värderats i fem mark, plötsligen kunde erhållas för
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
