Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artiklar - Amatörteater som kulturfaktor, av jur. d:r M. Schischkin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
amatörteater
utnyttja denna förmåga i de goda idéernas tjänst. Då
först får den ett existensberättigande och har rätt att
vara föremål för omvårdnad och sympati från sina
organisationer. Dessa skola förstå amatörkonstens betydelse
och inse, att det ligger i deras eget intresse att på alla
sätt stödja densamma.
De aktiva teateramatörerna måste emellertid gå till
verket med ärlig vilja och en krävande grundlighet.
Från deras sida måste det vara allvar.
Det bildningsskapande momentet börjar redan på det
tidiga stadium då programmen och pjäserna skola väljas.
Vad man då först och främst bör fordra är, att det
valda programmet blir resultatet av ett kollektivt arbete
och en samverkan mellan medlemmarna i sällskapet.
Det kan synas som en självklar sak, men hur ofta händer
det inte, att sällskapets program tillkommer genom
diktatoriska påbud från regissör, från en mindre grupp
inom sällskapet eller från någon ledande person utom
sällskapet, vars rekommendationer man kritiklöst
anammar. Helt naturligt ställer en sådan självverksamhet
stora krav på de medverkande, men en verklig
amatörteater måste baseras på ett levande intresse från varje
deltagares sida. Ett sådant intresse är emellertid inte
möjligt, om inte vederbörande har kännedom om
litteraturen och ytterligare fördjupar sina studier i densamma.
Detta gäller alla tillfällen, vare sig i fråga om en
pjäs, deklamation eller sång. — Ett exempel: Inom
något sällskap finns intresse för att spela Strindberg
eller utforma ett program till Dan Anderssons minne. —
För att realisera detta finnes två vägar. En är kort,
men ur bildningssynpunkt mindre givande. Den vägen
nämligen som endast bygger på råd och vinkar från
enskilda och för programmets syfte ovidkommande
element, vilka ej ha speciellt intresse för just dessa uppgifter.
Den andra vägen är längre och mödosammare, men
desto mer givande och lärorik. Den förutsätter eller
fordrar tid, tålamod och kunskaper särskilt om
författaren, hans litterära verk och hans samtid. — Först när
dessa förutsättningar äro uppfyllda kan man göra full
rättvisa åt det som skall framföras. — Som
komplettering kan man sedan använda de råd och upplysningar som
givas av för saken intresserade och i den insatta personer.
Vad som här sagts är det fundamentala, då det gäller
att skapa något som är ägnat att skänka skönhet, andlig
rikedom och kunskap. Utan detta blir det hela själlöst
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
