Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägrödjare - Emilie Rathou. Av Matilda Widegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄGRÖDJARE
värr genom ett dödsfall i sin familj blev förhindrad att
deltaga. Emilie Rathou blev sålunda den enda kvinnliga
medlemmen av folkriksdagen.
Alla kvinnofrågor ha som redan antytts intresserat
fröken Rathou, och hon deltog 1888 som svensk
representant i den första Nordiska kvinnokongressen, vilken ägde
rum i Köpenhamn. Hon höll där föredrag om kvinnan
och nykterhetssaken. Sedermera har hon tagit verksam
del i en mängd in- och utländska kongresser.
År 1922 organiserade hon den stora kvinnokongressen
i Stockholm — den största som någonsin hållits i Norden
— med cirka 2,000 deltagare. Vid denna kongress beslöts
bildandet av Kvinnornas centralråd, vars uppgift blev
att sporra kvinnorna till ökat nykterhets- och
förbudsintresse. Över hela landet bildades hundratals
kommittéer, vilka sorterade under centralrådet. Som dessa
grundats med tanke på förbudsomröstningen, äro de
flesta nu nedlagda. Men Centralrådet är fortfarande
verksamt.
På förslag av fröken Rathou bildades Nordiska
kvinnoförbundet för alkoholfri kultur vid det nordiska
nykterhetsmötet i Dorpat 1927. Det består av socialt
intresserade kvinnliga nykterhetsvänner från Sverige, Norge,
Danmark, Island, Finland, Estland och Lettland.
Förbundet har hållit tvenne kongresser, en i Stockholm och
en i Helsingfors.
Men den sammanslutning åt vilken fröken Rathou vigt
sina bästa krafter och skänkt sin mesta tid är
världsföreningen Vita Bandet. I dess program återfann hon
alla de stora idéer, för vilka hon kämpat alltifrån sin
ungdom. Är 1900 tog hon initiativet till bildande av en
Vita bandsförening i Sverige. Hon började med två
tomma händer. Det gällde att arbeta och åter arbeta
för att få kvinnorna med, för att skaffa penningar, för
att skapa förståelse särskilt för den social-politiska sidan
av problemen. Någon ekonomisk ersättning för arbetet
kunde det ej bli tal om. Det var saken som skulle fram,
det var allt. Och nu har fröken Rathou i mer än 30 år
som sekreterare fört föreningens runor med den äran.
Hon har sett den växa till att omfatta 18 distrikt och
en mängd till distrikt icke anslutna föreningar med ett
medlemsantal av cirka 10,000, om ungdomsföreningarna
medräknas. Men Vita Bandets betydelse mätes icke
med dessa siffror, man måste lära känna dess
storartade upplysningsverksamhet och dess olikartade sociala
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
