Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. En vinternatt i Ukrajna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då de lyfte på lädergardinen hörde de en hviskande
röst inifrån:
— Du barmhärtige Gud i himmelen! Hjälp mig uthärda
de kval jag lider och hvad som förestår mig. Styrk
mig att jag icke fegt klagar! Men fräls min hälsa, att jag
troget må tjäna min konung och mitt fosterland till dess
min kula susar....
— Hur står det till, Hård? frågade Kruse.
— Hvem är det?
— Det är Kruse och Buss.
— Jag tackar dig, Gud, att du icke öfvergifvit mig,
hviskade Hård.
Men högt yttrade han:
— Det var bra att ni kom. Tack ska ni ha.
— Men hur står det till?
— Jag känner mig litet matt och så är jag rädd att
mina fötter äro alldeles förfrusna.
— Lappri! Dem skola vi gnida med litet snö, så blir
du bra igen.
— Ja, vore det inte värre, skulle jag skatta mig lycklig.
Men jag fruktar att jag blir urständsatt att gå för
lång tid. Ho kan veta huru länge.
— Bah! Inga sådana tankar! menade Kruse, som ville
slå bort fänrikens dystra farhågor. Nu skola vi föra dig
till fältskären, så får han undersöka dig..... Men säg mig,
kan du verkligen icke gå?
Hård lyfte sig på armarna och försökte låta benen
uppbära kroppen, men sjönk genast tillbaka ned på vagnsdynan.
— Nej, det är omöjligt. Mina ben äro som döda.
— Nå, då ska’ vi bära dig till staden. Det skall gå
som en dans, yttrade Kruse muntert.
Han såg sig omkring för att upptäcka något, hvaraf
en bår kunde göras. Stänger funnos nog i närheten, men
ingen filt eller täcke att lägga öfver dem. Alla voro upptagna,
och icke nändes han röfva något från någon sofvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
