Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. En vinternatt i Ukrajna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händerna instuckna i rockärmarna, medan han falskt gnolade
på en fransysk visstump.
Inifrån kungens rum hördes dofva steg. Kruse
stannade och lyssnade.
— Nu är han uppe och går igen, tänkte han. Aldrig
sofver han nu för tiden. Bara går och går, fram och
tillbaka, fram och tillbaka och grubblar. Tystare och mera
outgrundlig blir han för hvarje år. Ingen vet hans tankar
eller planer. Generalerna nästan skyr han. Ingen vän har
han, bara undersåtar, som under psalmsång och hurrarop
låta sina lif för honom. I hela hären finns ingen så
ensam man som han.
Kruse fortsatte sin gång. Vintermorgonen steg upp
mulen, men luften kändes, om ock mycket kall, dock frisk
och han inandades den med välbehag. Från hans mun
höjde sig en hvit rökpelare, och han gick som inhöljd i en
molnstod.
De af soldaterna, som icke frusit ihjäl under natten,
började vakna och resa på sig. De rätade på benen, slogo
med armarna för att återställa kroppsvärmen och sprungo
fram och tillbaka. De, hvilka voro nog lyckliga att äga en
smula brännvin eller en bit bröd, letade fram dem och
kanske äfven delade med sina svultna kamrater. Men
hästarna, af hvilka många stodo ute i kölden utan täcke, utan
ringaste skydd, knaprade förgäfves på husens bräder. De
gnäggade och skreko, och med deras rop blandades kreaturens
bölande och de sjukas jämmerrop.
Allt detta hörde Kruse mycket väl, men han tänkte
icke därpå, han blott lyssnade till kungens enformiga steg.
— Går och går, det gör han. Aldrig sofver han. Han
kan väl icke. Han känner väl ansvaret, att mot
generalernas råd ha fört hären till denna fördömda plats, hvila för
tungt på sig. Det jagar sömnen från hans nätter och
glädjen från hans dagar. Aldrig har han någon ro. Bara
ströfva omkring... milslångt. Bara sticka och skjuta. Aldrig
är han lyckligare än då han får slåss och höra kulorna
pipa kring öronen... De frukta att han skall göra sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
