- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
27

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. En vinternatt i Ukrajna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men knappt hade kungen hört det för honom
förhatliga ordet, förrän han ryckte af sig peruken och slängde
den i marken. Och sedan kom den aldrig mer på hans
hufvud, oaktadt systern, Ulrika Eleonora, då och då skickade
en sådan som prof.

— Nej, sade kungen. Jag kan ej vänja mig vid något
varmt om öronen utom kulorna. Men jag skall gömma
gåfvan som ett minne af min syster.

Löjtnant Kruse tänkte på allt detta, då han såg den
ensamme mannen i den slitna ryttarkappan och de stora
stöflarna komma gående mot sig.

Kungen gick långsamt och afmätt, med värdighet, så
att äfven den okunnigaste skulle märkt majestätet lysa fram
ur den tarfliga dräkten.

Han gick fram till Kruse och fattade en af hans knappar.
Kruse stod stum och ändrade ej en min.

— Löjtnanten skall taga en kamrat med sig och skaffa
ett tiotal ryttare, så skola vi ge oss ut på en liten rekognoscering,
yttrade kungen medan han tummade på Kruses
knapp.

Denne knyckte på värjan och svarade:

— Ja, ers majestät.

— Men allt skall ske strax, förstår han. Det har läng
varit ljust och vädret är förträffligt.

Kruse tänkte något i sin själ om det förträffliga vädret,
i hvilket under natten tusentals människor och kreatur
frusit ihjäl, men han teg visligen och skyndade
ögonblickligen bort.

Kungen började i stället promenera fram och tillbaka
i snön utanför trähuset.

I ett gathörn stötte Kruse på unge Buss, som upprörd
kom från Hårds operation.

— Hör du! hör du! Ah, du kan icke tänka dig, ropade
denne häftigt och grep Kruse i rockkragen.

— Hvad är det om? frågade denne.

— Ah, du kan icke tänka dig... Hård... De knepo...
De knepo...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free