Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. En vinternatt i Ukrajna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kung Karl vände sig häftigt mot honom. Rodnaden
steg upp på hans kinder och den korta öfverläppen rycktes
en två, tre gånger upp mot näsroten.
— Mina höfdingar, mina krigare, de fega, eländiga
hundarne hafva öfvergifvit mig. De äro nog dåraktiga att
frukta tsaren och vilja beständigt förbli slafvar. Jag hade
hoppats möta ers majestät i spetsen för en trettiotusen
man. Hade ers majestät tidigare kommit till dessa trakter,
skulle det sannolikt lyckats. Men nu fick tsaren genom
förrädare kännedom om mina planer. I början trodde han
det ej. Tre förrädiska hundar, som begåfvo sig till honom
för att yppa min hemlighet, lät han fängsla och återsända
till mig. Mitt hjärta kände glädje. Två lät jag aflifva
under fruktansvärda kval, den tredje sände jag långt in i
Sibirien. Men det hjälpte ej. Mina planer kunde ej
fördöljas och höfdingarne bäfvade för tsarens vrede. Dock
tvingade jag många af höfdingarne att svärja ers majestät
trohetsed. Och i spetsen för femtusen man bröt jag upp.
Men med hvarje natt rymde flere af höfdingarne och med
dem hundratals soldater, de fega hundarne. Och nu har
jag endast omkring två tusen man kvar. Detta är allt.
Må ers majestäts ädla hjärta förlåta sin trogne
bundsförvandts olycka!
Mazepa gaf kungen en hastig sidoblick.
Ett underligt, outgrundligt småleende spelade på kung
Karls läppar. Han satt en stund tyst och blickade
drömmande framför sig. Så vände han sig till Mazepa,
fortfarande leende.
— Bagatell! yttrade han. Vi skola smälla ryssen ändå.
Ryssen skall springa. Ryssen skall springa.
— Ack, ers majestät! Hvad detta gläder mitt gamla
hjärta!.... Ja, ryssen skall springa! ropade Mazepa med
flammande ögon och höjde den lilla
handskbeklädda handen mot den mulna vinterhimlen.
På något afstånd från kungen och Mazepa, så att
dessas samtal ej kunde höras, redo löjtnant Kruse och kornett
Buss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
