Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lilla kommendant, du skall hänga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är skillnad på en svensk och en ryss, menade
den stormodige Lagerkrona.
— Visserligen, svarade Gyllenkrook. Men hvarje
redlig man bör redligt tjäna sin herre.
Lagerkrona teg och visste icke hvad han skulle säga.
Men kungen, som gick fram och tillbaka på golfvet,
upprepade med sitt ständiga leende småsjungande för sig själf.
— Lilla kommendant, du skall hänga. Lilla kommendant, du skall hänga.
Och därmed var den saken afgjord.
Några dagar efter jul beslöt kung Karl att fästningen
skulle stormas. Där hade man under tiden vidtagit starka
förberedelser. Kommendanten som visste, hvad som väntade
honom i händelse af svenskarnes seger, men som trots detta
likväl icke ville gifva sig, hade barrikaderat portarne med
gödsel och jord, förbättrat vallarne genom fyllda skanskorgar
och öfvergjutit deras utsidor med vatten, hvilket tillfrusit så
att de utgjorde en enda sammanhängande isbacke.
Strax efter det han fått kännedom om kung Karls
uppfordran att gifva sig, hade han sammankallat sina officerare
och delgifvit dem situationen. Ehuru bäfvande förklarade
dock dessa, att de till sista man ville försvara sig mot de
hatade men fruktade svenskarne.
— Godt, mina vänner, yttrade kommendanten. Med
madonnans hjälp tror jag det skall lyckas oss att behålla
fästningen mot den öfvermodige svenske Karl. Men en sak
vill jag säga er: det blir en svår strid, och tillhåll folket
framför allt att de först och främst skola sikta på officerarne.
De lofvade det, bullrade med sina vapen och nedkallade
himmelens välsignelse öfver sig själfva och dess vrede och
förbannelse öfver de djärfve inkräktarne.
Kung Karl, som visste att den försiktige
generalkvartermästaren Gyllenkrook ogillade företaget, hade icke velat låta
denne på vanligt sätt uppgöra planen utan ordnade själf
allt. På aftonen dagen innan stormningen skulle företagas
fick denne af Lagerkrona veta hvad som var i görningen.
I början ville han icke tro det. Det var ju vanligt att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
