Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Lilla kommendant, du skall hänga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på hur ovisst det vore att han någonsin mer skulle återse
hemmet och de sina, men hur säkert att han en gång, kanske
redan i morgon dag, skulle ligga som kamraten i snön och
hans ben förmultna i Ukrajnas jord.
Då regementena mot kvällen återkommo till Gadjatj och
kungen red genom leden, tackande dem för visadt mannamod,
vände sig unge Buss till Kruse:
— Jag tycker kungen ser dyster ut, menade han.
— Ja, jag tycker så med. Han tänker väl på striden.
— Men det var ju en seger och fästningen intogs.
— En seger, ja. Men till hvad nytta? Kungen ville
roa sig. Han har tråkigt i ensamheten. Men hans nöjen
bli något dyra. Hur mycket ha icke dessa tåg till Gadjatj
och Weprik kostat oss! Tio tusen man, en tredjedel
stupade, resten förfrusna eller krymplingar. Det är därpå
han tänker och därför smakar segern honom malört.
Sedan trupperna voro aftackade, begaf sig kungen till
sin bostad, träslottet som liknade en torparstuga. Strax
efter det han kommit hem, inträdde hans gamle gråhårige
lifbetjänt, taffeltäckaren Hultman, bredde ut en liten duk
på det simpla träbordet och satte fram en smörgås och en
skål getmjölk. Kungen åt under tystnad, medan Hultman
i stram hållning stod vid dörren.
Då kungen slutat och började gå fram och tillbaka på
golfvet med händerna på ryggen, yttrade Hultman:
— Det har kommit depescher från Sverige, medan ers
majestät varit borta. De ligga där på bordet.
— Tack. Jag skall titta på dem sedan.
Hultman försvann, och kungen kastade sig i kläder
och stöflar, utan att tvätta bort krutröken från ansiktet, på
den enkla bädden. Han drog ned skinnmössan öfver
hufvudet och slöt ögonen.
En stund låg han så. Därpå reste han sig häftigt,
satte sig ned vid bordet och började genomgå depescherna.
Det dystra uttrycket i hans ansikte hade försvunnit.
Vid första depeschen han genomläste, återkom småleendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
